Vem är den där Alicia egentligen?

Nej... Faktiskt inte. (men jag har världens bästa humor)

On a more serious note: Här får ni en lista så att ni kan hålla koll på vem som är vem här borta. Lite name dropping.

Det är inte så svårt egentligen.

(btw: ingen av dem är en känd amerikansk girl on fire...)

La familia:

Maria  Mamma

Antoni - Padre

Alicia [alisia] - Systra mi

Christian (Chris) - Lillebror.

Oreo - Hunden nr 1. Chiuaua som slickar på allt hela tiden until the end of time.
Petunia - Hunden nr 2. Pudelmix som jag är rätt säker på är lesbisk.

Andra utbytesstudenter som bor här i området:

Lucia [luchía] - Italien

Maja - Tyskland

Martine - Norge

Julia - Tyskland

Rocio [roSio](läsp-S) - Spanien

Övriga

Tenaya [ingen vet hur man uttalar hennes namn]- Min lokala områdesrepresentant samt Martines värdmamma.

Brenda - Lucis värdmamma och en av Marias närmsta vänner

Anette - En annan av Marias närmsta vänner. Den av Marias närmsta vänner som har en pool.

Tror det var allt en så länge. Jag bygger på listan varsom jag träffar fler människor.

Förhoppningsvis kan ni nu läsa min blogg och veta vilka alla är + uttala namnen rätt.

Taco hej :)

Johns otroliga pizza

Idag efter kyrkan åkte vi till John's Incredible Pizza, vilket innebar all you can eat italiensk buffét med pizza och pasta plus en massa efterrätter och glass och dricka. I was in heaven. (Ja pappa, idag åt jag lite för mycket.) Provade något nytt idag också (duktig EF-studen japp.) Åt jordnötssmörspizza. Det var intressant...

John's erbjöd inte endast mat i överflöd utan även en massa skojigheter som bumper cars, karuseller (som jag avstod från för att jag inte kan göra cirka något utan att bli åksjuk.) och massa spelautomater.

Jag, Alicia och Lucicuci (som hon kallas nu för tiden.) Vann ascoola extentions och jag vill ha på mig dem typ hela tiden.

Fabulous is a full time job, you know.

Okej

Taco hej :)

The pain from Spain

Igår var jag med Lucia i köpcentret (igen). Vi skulle träffa en av de nyanlända utbytisarna: Rocio från Espña + Martine, som vi mött förut.

Anledningen till detta var att Rocio behövde uppehållas, då hennes värdfamilj hade förberett överraskningskalas i trädgården hemma hos dem. Efter att vi köpt diverse saker från forever 21 (obs att vi endast hann leta efter kläder på ett av tre våningsplan) åkte vi alltså hem till Rocio för att överraska henne (Hon åkte tidigare iväg med sin värdpappa).

Maja och Julia var där (Och Luci med)

Här är Martine och nykomlingen Rocio.

Vi fick god mat

Och tårta.

Här är vi allihopa (+lilla Clair) i en gruppbild med mer eller mindre bra kvalitét.

Det var allra första gången jag gjorde något utan att ha Alicia med mig, men det gick bra och det blev en heltrevlig kväll med poolhäng och prat om allt möjligt (mainly utbytesstudentgrejer).

Nu ska vi iväg till kyrkan igen.

Taco hej :)

Jag ska dansa varje dag i ett helt år.

Igår for vi till skolan då det var dags för mig att välja vilka klasser jag ska läsa under det kommande året. Jag var lite smånervös, mest för att jag var rädd att jag skulle göra något fel (och ja ja jag vet man kommer göra fel en miljon gånger för det är ett helt annat land och ny kultur och bla bla.. (JAG GILLAR FORTFARANDE INTE ATT GÖRA FEL).

Hur som helst, jag fick kryssa i på ett papper vilka klasser jag ville ha. jag hade läst lite på internet vad några av de innebar, men hade bara hittat fyra som jag var bombsäker på att jag ville gå. Jag skulle välja sex.

• CP English
• CP US Government
• Algebra

1. Concert choir
2. Spanish II
3. Dance I
4. Drama I
5. Foods and nutrition I
6. Choir I 

De numrerade kommer jag bara att få tre av och jag fick numrera dem efter vilken jag ville ha mest. Är fortfarande lite osäker på om jag har valt rätt sort klasser (tror till exempel att algebra var en freshman-klass) men det löser sig förhoppningsvis.

När vi var klara med det gick Alicia iväg till sin träning och jag åkte med MaMaria och Chris till Annette, där vi spelade kortspel, drack slushies och åt varmkorv. Blev också bjuden på min första jordnötssmör och nutellamacka. (Jag vet vad du tänker pappa, och nej, jag äter inte för mycket.)

Skip. Bo hette det. Jag var sämst och kom sist varje gång.

Taco hej :)

Gå på zoo

Jag och Alicia åkte med Luci och Brenda + Brendas familj till Sacramento, för Alicia hade aldrig gått på zoo och hon ville väldigt gärna se elefanter. De hade inga elefanter.

Det blev en bra dag ändå och jag fick både mata, rida på och vara en giraff. (!!) På vägen hem åt vi italienskt på en restaurang som jag inte minns namnet på. Men bordsduken var ett ritpapper. (!!x2)

Nu har jag officiellt varit här i över en vecka.

Taco hej :)

Ensam hemma 2.0

ÄNTLIGEN!

Fun fact: Jag heter Sandra Jerkérus och om jag inte får vara ensam lite då och då exploderar jag (ej bokstavligt)

Fun fact 2: Sedan jag landade i Modesto har jag i princip inte varit ensam i en minut (bortsett från toalettbesök och duschar.)

Fun fact 3: Just nu är jag ensam hemma och det är så fruktansvärt skönt.

Det var rätt självklart att de första dagarna skulle bli fullspäckade. Det fanns mycket människor att träffa, många ställen att se och så vidare. Jag glädjer mig dock åt att det värsta verkar vara över nu och jag har tid till att sitta på min säng, ensam, och äta smörgåsar och titta på TV-serier på min dator.

Taco hej :)

PS: Det gick rätt bra att springa igår. Varmt som satan, but i survived. Vet inte om det är rätt sport för mig... Jag och Luci har därför bestämt oss för att pröva Volleyboll. HAH! det blir kul...

Man ska alltid prova nya saker.

Lördag och söndag i Modesto, California har varit en minst sagt amerikansk lördag och söndag.

Har haft poolparty med hamburgare, nachos, slushies och tårta. Gått i kyrkan och försökt hitta psalmer jag känner igen. Varit i köpcentret plus haft sleepover med Alicia och Luci. 

Fick träffa några av Alicias vänner och blev övertalad att prova Cross Country. Detta betyder alltså att jag ska gå ut och springa långdistans i den här värmen. Att prova nya saker är ju å andra sidan typ regel nummer ett när man åker på utbytesår. Även om det är saker som med stor sannolikhet kommer att ta kål på mig.

Om jag inte dör idag pga cross, så hörs vi snart.

Taco hej :)

I just want to go stand in a refridgerator

De första tre dagarna i Kaliforninen har varit skitvarma, skitlånga och skitläskiga. Vi gör saker hela tiden (och med det menar jag vi åker runt till folks hus och äter hela tiden), temperaturerna är upp emot 40 grader och jag har aldrig i mitt liv varit så tacksam för air conditioning, vill helst stå i en kyl.

Allting är väldigt annorlunda och väldigt amerikanskt. Min jet-lag har varit förfärlig men den börjar avta.

Jag har hemlängtan, men jag tror att det kommer gå över (försöker minimalisera min använding av instagram och facebook så att jag inte ser vad ni där hemma håller på med.) 

Just nu hänger jag med los perros och bävar att gå ut genom dörren för idag skulle vara varmaste dagen hittills.

Taco hej :)

Sista kvällen

Det är 16e juli, fåglarna kvittrar och solen har precis gått ned bakom träden. Jag sitter för närvarande i en mycket röd skrivbordsstol, i ett rum som är väldigt mycket mitt eget, i ett hus som varit mitt sedan jag kom till jorden för lite drygt 17 år sedan. Imorgon lämnar jag landet för att skriva från ett annat rum, i ett annat hus, i en annan stad och jag kan omöjligt vara mer förväntansfull.

Kanske möjligtvis att jag är mer förväntansfull imorgon innan jag landar i Modesto, men jag tror att höjden av min excitment ganska mycket har nått sin kulmen. 

Nu, är det äntligen dags. Nu är allt vad förberedelser heter förbi och det är tid för mitt utbytesår att starta på riktigt. Idag har jag sagt hejdå, haft mitt sista scones-mys med vännerna, en jättemiddag med familjen och haft enorm bagagepanik en stund (det visade sig att det vägde åtta kilo för mycket när jag äntligen var klar, det har löst sig nu dock.)

Jag känner mig så klar som jag kan bli. Nervös förstås. Inte för något i synnerhet utan mest bara nervös i allmänhet. Har fortfarande inte riktigt förstått att jag ska bort så länge. Jag får för mig att jag ska på semester, men sen minns jag att jag inte kommer hem om en vecka eller två. Jag ska stanna där i tio månader, sen kommer jag hem.

För jag kommer ju hem. Så fast än det kanske är lite jobbigt och konstigt att tänka på att jag inte kommer se mina nära och kära på lite drygt ett år så vet jag att det kommer bli bra.

Vill avsluta det här "kvällen innan-inlägget" med lite Harry Potter (because why wouldn't I?)
 

Bra sagt av Dumbledore.

Nu ska jag sova med strumporna på så att jag är redo för att starta ett typ nytt liv imorgon (det säger man inte så himla ofta...) 

Vi hörs nog när jag är framme!

Taco hej :)

Hey Macklemore, can we go gift shopping?

Och så var det det där med presenter.

Det är ett välkänt faktum att man ska komma med gåvor till sin värdfamilj och jag har haft enorma problem med att komma på vad jag ska köpa. På många håll där jag frågade hörde jag "Kosta Boda eller Orrefors-glas" och det kan ju vara en bra idé. Det är vackert, något man kan ha kvar länge och framför allt svenskt. Kände dock inte att min värdfamilj var en så värst glasig grupp människor. Förstår ni vad jag menar?

En annan idé som verkar vara populär är en svensk kokbok, fast på engelska. Den här tyckte jag om, men kunde inte hitta något i den stilen. Fann en annan bok om Sverige som var rätt så bra ändå och köpte den i brist på annat.

Sen ville jag ju att min familj inte bara skulle behöva läsa om den svenska kulturen, utan även få uppleva den lite. Min lösning blev en påse lösgodis.

Så, här är då mina presenter till värdfamiljen. En bok vid namn Sweden (här inslagen) och en påse med lösgodis från Hemmakväll.

Men det är inte bara jag som ger gåvor. Mina vänner verkar även ha fått för sig att de ska ge mig något i avskedspresent. Det känns överväldigande fint och jag är fruktansvärt tacksam, men jag får dåligt samvete för jag har inte köpt något till någon.

Jag har fått världens bästa T-shirt, två fantastiska bland-band som Stina gjort, en påse med stjärnor så jag kan göra ett armband (and because I am a star.) och en bomullstops med Alice saliv så att jag kan klona henne ifall jag skulle behöva.

Fick också ett kuvert med massa dolares av farmor och farfar och en knallfin bild från Victoria, men de har glömt att vara med på bild.

Nu är jag klar med mitt presentinlägg.

Taco hej :)

Kanske är mitt liv inte mer än ett par klänningar, massa kjolar, några shorts och lite tröjor.

När jag sa att jag hade tänkt blogga varje dag fram tills avresan visste jag inte att jag inte tänkte göra det. Hur som helst har jag inte gjort det, det var ljug alltså.

Nu tänkte jag i alla fall blogga, och det om ett ganska trixigt ämne. (Varning för klyschig inledning.)

Hur packar man ner sitt liv i en 23-kilos resväska?

Jag har nu påbörjat denna till synes omöjliga uppgift. Vet inte riktigt hur jag ska gå till väga. Har slitit ut ungefär hela min garderob och lagt det som jag absolut vill ha med mig i en resväska och det jag kanske vill ha med mig i en hög på golvet.

Det var en rätt bra taktik. Jag tror jag har fått med mig allt jag ville ha i klädväg, men sen är det ju inte kläderna som är det svåra heller.

Ska man ta med sig något mer än kläder och i sådana fall; vad?

Jag vet att jag ska ha kameran och datorn och laddare och adaptrar och sånt där, men det är ju sånt man oftast har med sig när man reser. Finns det något som jag måste ta med mig nu som jag definitivt kommer att använda under det kommande året som jag inte vanligtvis brukar ta med mig när jag åker bort? Ska jag ta med mig mina favoritfilmer och böcker? Ska jag ta med mig en lampa, en prydnandssten, ett lasersvärd?

Det är sånt här som är svårt. Jag tror inte att jag kommer ta med mig varken lampa,sten eller svärd och för att vara helt ärlig kanske det inte är hela världen om jag glömmer en pryl som jag hade velat ha för:

1. Det går att ringa hem och be mami eller papi skicka det med posten.
2. Det finns troligtvis att köpa där, om inte annat.

Så, det kommer nog att sluta med att jag fyller min 23-kilosväska med kläder. Och det är okej.

Förlossningen närmar sig

En vecka kvar (!) och såhär är läget just nu:

Jag känner mig sjuk. Tror jag har dragit på mig en förkylning eller möjligtvis inte blivit frisk från den jag hade förra veckan. Mamma säger att jag har resfeber. Så vitsig hon är, min lilla mor. Må hända att det ligger något bakom det dock, jag är fruktansvärt nervös.

Mitt Visum har dimpit (vad i hela friden är perfekt-formen av att dimpa?) ner i brevlådan och jag kan med lättnad säga att allt på den fronten är klappat och klart utan vidare komplikationer.

Packningen är nästan påbörjad. Jag har inte börjat packa än, men jag har gjort en utomordentligt vacker packlista som skulle gjort min vän Amanda stolt.

Vad det gäller mina glasögon så har jag inte gjort ett dyft åt det faktum att de är trasiga. Däremot har jag gått till min optiker idag och skaffat månadslinser. Så nu ser jag oavsett om jag skulle hinna laga de förbannade bågarna eller inte.

Hejdå har jag inte heller sagt så värst mycket än. Det är något man kan skjuta upp så länge som det bara går utan att det gör någonting. De få hejdån jag har sagt har varit lite jobbiga och småstela, jag har ju liksom aldrig befunnit mig i en liknande situation tidigare, men det har gått förvånansvärt bra.

Nu tänker jag blogga ett inlägg varje dag fram tills det att jag åker (mini wave of celebration) för att få med alla de sista förberedelserna. Det blir skoj.

Taco hej :)

Hos Ambassaden.

Klockan nio i onsdags morse släppte pappa av mig vid amabassaden. Jag var knallnervös, men det gick bra.

Det var inte alls som jag hade tänkt mig att det skulle vara. Jag som hade väntat mig att stora, biffiga amerikanere med stenansikten skulle sätta mig på en stol och förhöra mig blev positivt överraskad av hela processen. Efter att jag gått igenom säkerhetskontrollen, bevisat att min Loka var helt och hållet giftfri, fått skosulorna undersökta och lämnat in min telefon fick jag ta en nummerlapp och sätta mig och vänta.

Jag hade planerat att jag skulle läsa under väntetiden, men jag blev alldeles för distraherad av alla människor i väntsalen som man kunde titta på. Däremot hade jag oerhört kort väntetid, mycket kortare än vad man vanligtvis brukar ha (i alla fall är det det jag har förstått efter att ha hört om andra som fått sitta där inne i tre hela timmar). En bok kan alltså vara rätt smart att ha med sig ändå. 

Tips: Gillar man inte att läsa kan man ju alltid ta med sig något annat. Garn till makrameflätning till exempel.

Efter lite drygt en halvtimmblev det äntligen min tur att gå fram till luckan med den sura kvinnan. Där fick jag lämna in allt pappersarbete plus pass. Jag hade lyckats få med mig allt, som tur var. Mannen med numret innan mig hade inte det. Han fick gå hem.

Efter det fick jag vänta igen och en stund senare blev jag tillkallad till lucka F där jag skulle lämna fingeravtryck.
Tips: Det är mycket klokt att ett steg tillbaka från fingeravtrycksapparaten när man ska lämna tumavtryck. Då slipper man se så efterbliven ut som jag gjorde.

Efter fingeravtrycken var det återigen dags att vänta. Det är det man gör mest där inne på ambassaden. Mitt tredje luckbesök var den som innehöll intervjun. Kvinnan i luckan frågade i princinp tre frågor; vad jag skulle plugga, vad jag skulle göra när jag kom hem och om jag hade pratat med min värdfamilj.

"Your Visa has been approved and you will have your passport back next week." sa hon när vi var klara och jag kunde inte låta bli att le när jag gick ut därifrån en och en halvtimme efter ankomst. Jag avr så fruktansvärt lättad över att det hade gått bra.

Taco hej :)

Det är självständighetens dag.

Det är juli. Fjärde juli. I Amerika firar de att de gjorde sig självständiga från England på denna dag någon gång för länge sedan.

Igår var det exakt två veckor kvar tills jag också ska bli självständig.

TVÅ VECKOR!

Förstår cirka ingenting. Det känns som att det är en massa saker som jag måste göra innan det är dags, men samtidigt har jag ingen aning om vad det är. Visumet är klart nu (och jo, jag ska göra ett annat inlägg om det eftersom att jag är en sådan fantastiskt professionell bloggerska.), men det känns som att det är mycket annat som måste ordnas också.

Om min vän Amanda hade varit här hade hon troligtvis rått mig att göra en lista. Det är lite utav hennes grej. En lista (eller flera listor) med massa färgpennor och spalter och sånt där. 

Eller så kan jag... ja ni vet... göra som jag brukar och vara fruktansvärt dåligt förberedd fram tills kvällen innan. Jag vett ju i princip vad jag ska göra.

Saker jag ska göra innan jag åker till USA:

• Laga mina glasögon
• Packa
• Säga hejdå till en massa folk
• Packa

Jag skrev packa två gånger för att jag tror att det kommer att ta ett tag.

Sen är det ju förstås de allra viktigaste förberedelserna som behöver göras kvar; de mentala förberedelserna. Hittilss går det inte så bra med dem. Jag har fortfarande inte fattat att jag åker om två veckor. Faktum är att jag nog inte kommer fatta ens när jag landar i Modesto. 

Jag kanske aldrig kommer fatta.

Här har vi lite fyverkerier för att fira det! (Och självständigheten. Självklart.)

Taco hej :)