6 juli 2013

Hos Ambassaden.

Klockan nio i onsdags morse släppte pappa av mig vid amabassaden. Jag var knallnervös, men det gick bra.



Det var inte alls som jag hade tänkt mig att det skulle vara. Jag som hade väntat mig att stora, biffiga amerikanere med stenansikten skulle sätta mig på en stol och förhöra mig blev positivt överraskad av hela processen. Efter att jag gått igenom säkerhetskontrollen, bevisat att min Loka var helt och hållet giftfri, fått skosulorna undersökta och lämnat in min telefon fick jag ta en nummerlapp och sätta mig och vänta.

Jag hade planerat att jag skulle läsa under väntetiden, men jag blev alldeles för distraherad av alla människor i väntsalen som man kunde titta på. Däremot hade jag oerhört kort väntetid, mycket kortare än vad man vanligtvis brukar ha (i alla fall är det det jag har förstått efter att ha hört om andra som fått sitta där inne i tre hela timmar). En bok kan alltså vara rätt smart att ha med sig ändå. 

Tips: Gillar man inte att läsa kan man ju alltid ta med sig något annat. Garn till makrameflätning till exempel.

Efter lite drygt en halvtimmblev det äntligen min tur att gå fram till luckan med den sura kvinnan. Där fick jag lämna in allt pappersarbete plus pass. Jag hade lyckats få med mig allt, som tur var. Mannen med numret innan mig hade inte det. Han fick gå hem.

Efter det fick jag vänta igen och en stund senare blev jag tillkallad till lucka F där jag skulle lämna fingeravtryck.
Tips: Det är mycket klokt att ett steg tillbaka från fingeravtrycksapparaten när man ska lämna tumavtryck. Då slipper man se så efterbliven ut som jag gjorde.


Efter fingeravtrycken var det återigen dags att vänta. Det är det man gör mest där inne på ambassaden. Mitt tredje luckbesök var den som innehöll intervjun. Kvinnan i luckan frågade i princinp tre frågor; vad jag skulle plugga, vad jag skulle göra när jag kom hem och om jag hade pratat med min värdfamilj.

"Your Visa has been approved and you will have your passport back next week." sa hon när vi var klara och jag kunde inte låta bli att le när jag gick ut därifrån en och en halvtimme efter ankomst. Jag avr så fruktansvärt lättad över att det hade gått bra.

Taco hej :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar