Sista kvällen

Det är 16e juli, fåglarna kvittrar och solen har precis gått ned bakom träden. Jag sitter för närvarande i en mycket röd skrivbordsstol, i ett rum som är väldigt mycket mitt eget, i ett hus som varit mitt sedan jag kom till jorden för lite drygt 17 år sedan. Imorgon lämnar jag landet för att skriva från ett annat rum, i ett annat hus, i en annan stad och jag kan omöjligt vara mer förväntansfull.

Kanske möjligtvis att jag är mer förväntansfull imorgon innan jag landar i Modesto, men jag tror att höjden av min excitment ganska mycket har nått sin kulmen. 

Nu, är det äntligen dags. Nu är allt vad förberedelser heter förbi och det är tid för mitt utbytesår att starta på riktigt. Idag har jag sagt hejdå, haft mitt sista scones-mys med vännerna, en jättemiddag med familjen och haft enorm bagagepanik en stund (det visade sig att det vägde åtta kilo för mycket när jag äntligen var klar, det har löst sig nu dock.)

Jag känner mig så klar som jag kan bli. Nervös förstås. Inte för något i synnerhet utan mest bara nervös i allmänhet. Har fortfarande inte riktigt förstått att jag ska bort så länge. Jag får för mig att jag ska på semester, men sen minns jag att jag inte kommer hem om en vecka eller två. Jag ska stanna där i tio månader, sen kommer jag hem.

För jag kommer ju hem. Så fast än det kanske är lite jobbigt och konstigt att tänka på att jag inte kommer se mina nära och kära på lite drygt ett år så vet jag att det kommer bli bra.

Vill avsluta det här "kvällen innan-inlägget" med lite Harry Potter (because why wouldn't I?)
 

Bra sagt av Dumbledore.

Nu ska jag sova med strumporna på så att jag är redo för att starta ett typ nytt liv imorgon (det säger man inte så himla ofta...) 

Vi hörs nog när jag är framme!

Taco hej :)