Kaixo Bilbo

Hola! Eller Kaixo!

Kaixo ska enligt como-se-dice.com betyda hej på baskiska. Hoppas det är pålitligt!

Nu är vi i alla fall i Bilbao! Här är det kallt och regnar men det är skönt att få lite friskare luft ändå. Igår var vi trötta och gick på gratis museum och åt pintxos! Idag ska vi på Guggenheim och träffa mina baskiska amigas! Vi hörs när jag kommer hem!

Taco Agur! (Som jag faktiskt VET vetyder hejdå)

Los Clásicos

Igår var jag som sagt och såg El Clásico ute på staden. Det var kul, men kan kanske ärligt säga att jag inte såg så jättemycket av matchen. Hamnade längst in i ett hörn på en tapasbar och all action försiggick på en liten TV-apparat som gömde sig bakom en tveksamt placerad lampa.

Mysigt var det i alla fall! Vi åt pinchos och bravas, drack öl och cola och hojtade lite tillsammans med alla andra när Messi gjorde sitt 500ade mål i 91a matchminuten.

Efteråt avslutade vi med lite glass (med limited edition-smaken Sant Jordi på mango, skogsbär och vit choklad!!!!) 

En mycket klassisk kväll!

En annan grej som är classic är ju min prestationsångest, som jag undgått att skriva om under hela min vistelse i Barcelona. Lovade ju mig själv att jag inte skulle försöka bry mig så mycket om resultat och prestationer den här terminen. Att jag bara skulle lära mig för skojs skull. Det har faktiskt gått ganska bra hittills, men det finns ju också inte riktigt i min världsbild att bara "inte bry sig". Idag rann det i alla fall över lite, skulle skriva en recension och kände bara att det blev dåligt och fel och att jag inte kunde någonting alls. Tänkte: "godkänd blir jag nog, så det är jag inte orolig för, men jag kommer ju inte vara stolt över mig själv".

Men vet ni vad. Det är jag visst!! För efter att jag tänkt allt det där så sa jag till mig själv på skarpen. Jag sa: "Sandra, du är så irrationell just nu. Ditt psyke är på en irrationell plats och allt du tänker är orimligt."  Och sen blev jag stolt över mig själv för att jag klarade av att rycka på axlarna, torka tårarna och tänka att jag försökt så mycket som jag orkat, och att det räcker. Det räcker så himla mycket! 

Jag kommer kanske alltid ha lite prestationsångest, ibland tror jag till och med att jag behöver den, hur sjukt det än låter. Huvudsaken är att jag har blivit så mycket bättre på att hantera den, och bara det är ju en liten prestation!

Taco hej :)

Pensamientos v.13 - om försköningsglas och att bygga sina upplevelser

Tillbaka till verkligheten igen. Så har det känts den här veckan. Har varit på oerhört gott humör på grund av det, att få vara tillbaka i någon sorts rytm igen. Hemlängtan försvann som väntat så fort jag kom tillbaka till skolan, Barcelona känns som min stad igen, som hemma.

Men mitt i glädjen finns ju något annat. Det är ju omöjligt att förneka att jag vid månadsskiftet faktiskt trillade över halvtid av min vistelse här och igår hade jag varit här i prick tre månader. Vi räknade ut häromdagen att vi bara hade sex helger kvar här. Fem, nu när det här publiceras. Jag kan räkna dem på ena handen.

Kanske har jag börjat få lite "graduation-googles", när man ser allt genom försköningsglas för att man vet att det är på väg att ta slut. Men jag har ju älskat Barcelona hela tiden, försköningsglasen ger mig ju inte en skev bild av vad jag upplever eller har upplevt, de förstärker bara allt en aning. Gör att jag fylls med extra kärlek, men också kanske lite melankoli och lite rädsla. Tänk om jag inte uppskattat den här staden tillräckligt? Tänk vad mycket jag fortfarande har kvar att se! Jag kommer inte hinna färdigt!

Sanningen är ju att man aldrig hinner färdigt faktiskt, så är ju livet ändå. När jag tänker efter har jag upplevt Barcelona väldigt intensivt än så länge, ibland känns det nästan som att jag känner den här stadens asfalt bättre än jag känner Stockholms. Kanske för att jag alltid varit hemma i Stockholm. Hemma och hemmablind. Här är jag också hemma. Men inte hemmablind än. Barcelona är litet men fortfarande väldigt stort. Tryggt men samtidigt så nytt.

Jag tror att jag förstör för mig själv också i känslan att jag "måste uppleva". Upplever gör man ju hela tiden, oavsett vad man gör, ser, äter, tänker. Det handlar kanske inte om att göra ALLT, utan att hitta platser, människor och saker att göra som man trivs med och så byggs upplevelsen upp kring det. Jag måste inte besöka alla restauranger, se alla turistsevärdheter, dansa på alla dansgolv. Min upplevelse är ju och kommer alltid att vara det jag varit med om. Behöver det verkligen vara mer än så?

Det går inte att alltid tänka "tänk OM". Tänk om jag har missat något? Ja, tänk om. Det är klart att man kan hitta grejer man vill passa på att göra innan man åker hem, men man får aldrig tänka att det hade kunnat bli bättre om man hittat fler eller andra saker att göra. Jag är så himla nöjd och glad i min tillvaro här, i min upplevelse. Inte för att halka in på en filosofisk diskussion om att universum styr och om fri vilja egentligen existerar á la Lars Bergström, men det hade kanske aldrig  heller hade kunnat bli på något annat sätt?

Nu är det fem helger kvar. Vi har gjort en liten bucket-list i skolan och det innebär kanske att jag kommer få massa nya upplevelser nu på slutet. Jag ser fram emot det, men vill samtidigt inte flänga runt som en galning bara för att. En del av att bo i Barcelona är ju faktiskt att leva helt som vanligt här. Med lata söndagar inkluderat.

Jag tror inte att jag ska försöka ändra på mitt levnadssätt nu bara för att tiden börjar rinna iväg. Jag gör det jag gör, ser det jag ser och det är i slutändan det som kommer räknas. Barcelona finns ju kvar också, om jag faktiskt i efterhand skulle känna att jag missat något.

Taco hej :)

Gracias vecka sexton

Tjena!

Den här veckan har varit så bra!!! SÅ SKÖNT att komma tillbaka till sina rutiner, träffa sina klassisar varje dag och skratta jättemycket tillsammans med dem, gå på kör, laga mat och fixa matlådor, lära sig grejer i skolan!! Jag behöver de där rutinerna för att jag ska må mitt allra bästa ändå. Behöver struktur och ordning på tillvaron någonstans. Det behöver inte vara mycket (säger ju egentligen aldrig nej till att ligga hemma och lata mig) men måste ändå i bakhuvudet veta att jag snart ska göra något konkret.

Mer grejer som, förutom rutinerna, gjort den här veckan väldigt trevlig är t.ex:

- I onsdags när jag gick hem till Casa de Joan (hänger mycket där nu) och vi åt röd curry och bokade biljetter till Bilbao på onsdag. Trodde ej jag skulle åka tillbaka dit i min livstid, men är omåttligt taggad, trots att väderprognosen visade typ 10 grader och regn sist jag kollade.

- I fredags hade vi bestämt att vi skulle gå ut. Jag hade inte varit ute på en månad så var lite sugen ändå. Alla var väldigt sugna! Vi började med taco-kväll, drack sen drinkar på Al-Sur och på L'Ovella och dansade till fem på Razz och kramades jättemycket och hade jättekul. Så mysigt när typ alla är med! Vi blev nästan tårögda tillsammans flera gånger för att vi kommer sakna varandra så mycket.

- Igår när vi hade "bakishäng" a.k.a. åt avokadomackor på Kino och spanade på skejtare, gick i 2-handaffärer och hade fruktpicknick i Ciutadella.

- Idag för att det är Día de Sant Jordi (S:t Göran alltså, ni vet han med draken). Han är Barcelonas skyddshelgon och denna dag är som Katalanska Alla hjärtans-dag. Alla tjejer får en ros och alla killar en bok (så skevt btw?). Jag och B gick och tittade på alla rosförsäljare, rosbeklädda hus och rosbärande kvinnor i alla åldrar. Själv fick jag en ros-cupcake som B hade köpt på Orïon <3. Den äter jag (smular jag ned med) nu tillsammans med lite söderte ute på balkongen. Ikväll ska jag och klassisarna äta tapas och se El Clásico!

Tog lite bilder på rospromenaden också. Här är de:

Jag har också skrivit lite pensamientos som jag tänkte publicera senare ikväll. Glömde ju förra veckan (och här har jag suttit och skrivit om hur extremt viktiga rutiner (och därmed också traditioner liksom) är för mig. Nåväl. De kommer snart i en blogg nära dig o.s.v. o.s.v.

Taco hej :)

Påskmiddagsrecept

Som utlovat kommer här ett inlägg lastat med påskmiddag!

I lördags var det påskafton och vi kände att det vore fy skam att missa påskmiddagen. Jag skulle egentligen varit tidig till Casa de Joan för att hjälpa till med maten, men när det hela kom omkring var jag på plats en (om än mycket viktig) halvtimme innan den utsatta tiden. Jag fick skära vattenmelon!

Summan av kardemumman var att det blev en helt  perfekt påskafton! Här är receptet:

1. Fin dukning i vardagsrummet!

2. Klasskompisar och fördrink i form av fläderblomssaft+sprite+jordgubbar+vin (för de som gillar). Även många "GUUU VA LÄNGESEN" fast vi bara varit ifrån varandra en knapp vecka.

3. MAT! HÖR HUR GOTT: Quinoasallad med morötter, rädisor och sparris - feta- och vattenmelonsallad - potatisgratäng - paj med rödbetor och getost - IKEAS grönsaksbollar (<3) - Linas nybakade bröd med smör och ost!!!

4. Sitta länge vid bordet och äta och prata!

5. MUSIKQUIZ med påsk(bibel)tema! Jag och Ellen vann!

6. Pop, efterrätt och kramar!

7. Sist men inte minst har vi den enda rimliga utvecklingen en påskmiddagskväll kan ha: Akvarellmåleri!

Hoppas detta enkla recept inspirerade er att äta och mysa med era kompisar nu, för det är ju typ det bästa som finns!

Taco hej :)

Tre dagar med en en tjej som heter Alice

Hola a todos! Det var ett rejält bra tag sedan, men nu är jag tillbaka. Jag har ju haft ett påsklov som varit dunderkul och nu är jag tillbaka i skolan, vilket är minst lika kul faktiskt.

När jag senast skrev väntade jag ju besök. Alice kom sent på tisdagskvällen och sen spenderade vi de följande tre dagarna med att göra allt som är kul.

Exempel på allt som är kul:

- Äta frukost på Brunch & Cake (Två gånger till och med, eftersom A inte kunde släppa kycklingmackan hon beställt på måndagen) och på Flax and Kale (en gång)

- Ta tupplurar

- Åka buss upp till bunkers och titta på utsikten i solnedgångsljus

- Hänga på stranden i Badalona med My och Ellen

- Titta på serier tillsammans

- Turista vid La Sagrada Familia och titta på båtar i hamnen

- Tatuera sig (för As del alltså)

- Äta tapas!

Med andra ord var det en ypperligt trevlig och precis lagom intensiv halv-vecka. Lyxigt med en bästa kompis på besök ändå! <3

Hon åkte tillbaka tidigt på lördagmmorgonen och jag gick hem och fortsatte sova en stund för att vara så redo som möjligt för kvällens aktivitet: Påskmiddag! Men det är något för ett annat inlägg!

Taco hej :)

Vad man gör när man inte är helt frisk, men låtsas som det

Hola!

Igår när jag vaknade kände jag mig nästan frisk!! Kul va?
För att fira lagade jag pannkakor (som jag i princip levt av i helgen) och förtärde på balkongen i morgonsolen!

Efter att jag ätit färdigt kom B ut, för hon skulle måla naglarna. Vi satt och snicksnackade en stund och sedan hämtade vi varsin bok och placerade oss i sol-läge.

När det blev för varmt gjorde jag en liten utflykt ned till Orïon och köpte dos "mix unos" para llevar.

Vid lunchdags gjorde vi pasta med grönsaker i gräddsås! Sedan satt jag kvar på balkongen och pluggade tills solen försvann på andra sidan huset och det började bli kyligt.

Konstigt nog kom mitt halsont tillbaka i full kraft på kvällskvisten. Jag blev sur, vill bara vara frisk nu! Jag kollade på Narcos och åt nachos (som ju är ord som liknar varandra väldigt mycket, ser jag nu. Så kul det kan bli ibland) för att trösta mig själv.

Idag var jag supersegstartad och stannade i sängen till klockan 12. På eftermiddagen mötte jag My och Ellen på Cafe Federal i Born för att göra hemuppgift tillsammans och vi bestämde oss sedan för att gå och äta halloumipita. Det tycker vi är väldigt gott och den här lilla myskompisen, som kom och gosade och åt salladen vi tappat på marken medan ägaren gjorde annat, höll med.

Sedan promenerade vi längs med stranden en stund innan vi styrde kosan hemåt.

Nu sitter jag och dricker honungsvatten (för det förbannade halsontet har självklart infunnit sig nu lagom till kvällen) och äter oliver medan jag anmäler mig till kurser i höst. Fy så läskigt det känns att klicka på lämna in, även om jag vet att jag fortfarande har ett par dagar att ändra mig på.

Anledningen till att jag inte ligger och sover än är att min kära vän Alice landade i Barcelona för ca tio minuter sedan. Jag måste hålla mig vaken så att hon inte tvingas sova på gatan i natt.

Taco hej :)

Pensamientos v.11 - om semesterkänsla och att låta sig själv känna det man känner

Jag försöker tänka på vad jag tänkte på den här veckan, innan fredagen liksom. Det känns som länge sedan.

Jag tror jag funderade mycket på hur jag blivit påverkad av att ha besök här. Hur resten av våren kommer se ut, med besök nästan varannan vecka. För jag blev ju ganska påverkad. Först kändes det som att jag hamnat i en bubbla, försvunnit bort från vardagen. Plötsligt kändes det inte som att jag inte bodde här längre, var bara på semester. På något sätt började jag också känna det som att jag förrådde mig själv på något vis. Det är ju klart att det är helt fantastiskt, underbart att få ha mina nära och kära här, men någonstans i mig skaver det lite när jag tänker på det. Som att jag försöker ta hemma till Barcelona, istället för att göra Barcelona till ett hem. Förstår också att det är orimligt att tänka så, men jag kan inte hjälpa det. Jag vill ju få besök, det är så roligt att få visa, berätta. Men grejen med att känna som att man är på semester, är man man också tänker att man snart ska åka hem.

Jag har jättemycket hemlängtan just nu. Fredagens händelser hjälpte ju inte direkt, som ni förstår. I kombination med alla besök har det blivit lite jobbigt. Det är inte det att jag vill sätta mig på ett plan och åka hem just nu, men ibland önskar jag att sommaren var här redan.

 Är det något jag lärt mig av att vara borta hemifrån länge är att man aldrig ska förneka och ABSOLUT ALDRIG känna skuld över att man längtar hem. Just nu vet jag ju var känslorna kommer ifrån, jag vet också att det kommer bli bättre när jag är frisk, när påsklovet är över och jag får börja umgås med mina vänner igen. Hemlängtan är kanske både permanent och absolut inte det. Jag vet ju att jag vill vara här, fortsätta göra Barcelona till ett hem, njuta av staden så länge den får vara min. Samtidigt känns det fint att jag har något att längta till där hemma. 

Det är viktigt att komma ihåg att det är okej. Idag är det okej att jag sitter och tittar på Wild Kids och pratar med My om hur kul vi ska ha i sommar. Allt går i vågor. Därför är det så himla onödigt att försöka motarbeta hur man känner, bara för att hjärnan talar om för en att man borde känna på något annat sätt. Jag ska känna och längta allt vad jag kan ikväll. Kanske behöver jag det just nu. Det betyder inte att jag inte älskar och uppskattar Barcelona något mindre än vad jag gjorde för två veckor sedan. Jag kommer kanske alltid vara en lite hemmakär människa, men det betyder inte att jag inte älskar att se nya ställen heller.

Nu ska jag äta pannkakor! Ni är välkomna hit allihopa förresten. Om ni tolkade detta inlägg som att jag inte vill ha besök, då tolkade ni fel. Det är ju er jag längtar efter mest!

Taco hej :)

När Pernilla Wahlgren stal min motivation

Det här med att vara produktiv gick verkligen käpprätt åt skogen. Igår dog motivationen helt. Förståeligt. Det lilla som jag lyckades skrapa ihop i morse falnade snabbt i min onda hals och mamma som sa att jag "verkligen borde vila mig frisk". Sedan kvävdes den helt i famnen på familjen Wahlgren, som jag spenderat tio trollbundna timmar med idag.

Jo tack!

Visserligen tror jag att mamma har rätt (har de inte alltid det, mödrarna? I alla fall när de ger en en ursäkt till att lata sig). Det var kanske smart att jag inte följde med mina roommates till stranden, eller gick och storhandlade, men någonting hade väl min arma själ kunnat ta tag i? Lyfta pennan och göra en ynka sida i grammatikboken kanske? Söka en utbildning till hösten?

Imorgon ska jag verkligen försöka. Det finns faktiskt ingenting som gör så mycket med motivationen som att ligga still och vara sjuk en hel dag. Om att jag imorgon kommer känna annorlunda kan vi prata om senare. Just nu vill jag leva i illusionen att jag ska ta tag i mig själv när morgondagen gryr!

Taco hej :)

Barcelona har aldrig känts mindre som hemma

Jag står på en busshållplats i Barceloneta. Det är fullt med folk, men jag märker dem knappt. Så vitt jag vet är jag helt ensam. Jag står där i kanske 20 minuter och väntar. Märker knappt att tiden går. Uppdaterar facebook och håller inte ens tillbaka några tårar. Alla jag känner är i säkerhet.

Bussen är också knökfull och sådär kvävande varm som bussar blir på sommaren. En kvinna bredvid mig läser en artikel på sin telefon. Den är på franska. Jag kan inte franska, men jag vet redan innan jag ser bilderna på Sergels torg, mitt Sergels torg, vad hon läser om. Tårarna rinner igen. Ingen här förstår varför jag gråter. Jag förstår knappt själv. Chock och kanske ensamhet också. Vi passerar hamnen. En plats som brukar fylla mig med glädje och tacksamhet och "tänk att jag faktiskt bor här"-känslan. Men Barcelona har aldrig känts mindre som hemma.

Mamma skriver att de alla sitter hemma i soffan och följer nyheterna tillsammans. Jag vill sitta där med dem. Istället får jag tränga mig förbi två killar som står och röker i min port, ta hissen upp två våningar, jag orkar inte ens ta trapporna. Min lägenhet är mörk, jag kryper ned under täcket i min säng och fortsätter maniskt uppdatera sociala medier. Jag känner mig så hjälplös. Mitt hem är i chock och i kaos och jag är någon helt annanstans. Men jag har också valt att vara här.

Det finns oerhört mycket kaos i världen. Det skickades missiler mot Syrien bara samma morgon. Det är krig och elände på så många platser och alla dessa platser är också någons hem. Hem som folk tvingats fly från. För mig gör det ont att tänka på Stockholm, mitt hem, i oordning, otrygghet och kaos, extra ont för att jag befinner mig så långt bort. Jag kan aldrig föreställa mig hur det skulle kännas om jag faktiskt varit här på grund av att jag varit tvungen, snarare än av egen vilja. Om Barcelona tvingats bli mitt hem för att Stockholm varit otryggt alltid.

Jag kokar en kopp te och försöker värma mig själv inifrån. Uppdaterar, uppdaterar. Mina sociala medier fylls med människor som öppnar sina hem, erbjuder skjuts, mat och stöd. Det känns lite bättre. Att det finns så mycket människor som är villiga att hjälpa varandra när det ser ut som det gör runt omkring. Solidariteten är kanske det viktigaste vi har.

Det är vackert mitt i allt det hemska. Men världen fortsätter att se ut som den gör, tyvärr. Jag hoppas att viljan att hjälpa andra inte avtar så fort chocken lagt sig. Vi måste fortsätta hjälpa varandra, alltid!

Första Semana Santa-dagen

Buenas!

Vaknade nolltre med kris- och panikont i halsen! Det kändes verkligen som att det satt ett rakblad på tvären där nere. Sprang om kring i mörkret i mitt rum, fortfarande med förvirrat sömnhuvud, och letade efter panodilen som mamma tagit med sig till mig <3, åt en strepsils och kokade vatten med honung i. Det hjälpte lite. Det är en underlig sjukdom jag har just nu, för det är verkligen bara halsen som gör ont och i övrigt känner jag mig frisk som en vårvind.

Nu är det morgon och dessutom påsklov. Jag är taggad på att:

1. Strukturera upp saker, ta igen plugg, städa, tvätta, kanske köpa en kaktus för hemtrevlighetens skull, laga god mat att äta och att frysa in till senare tillfällen då jag inte är sugen på att laga mat.
2. Promenera ned till stranden och få saltvattenluft i lungorna, sol på kinderna och bli sandig om fötterna.
3. Att få vara tillsammans med en bästis som kommer hit på tisdag!
4. Fira påsk med mina klasskompisar!!

Nu ska jag sätta igång och vara produktiv, trots halsont! 

Taco hej :)

Ett dygn med moderskeppet!

Kan ni tänka er att halva detta inlägg bara försvann från ingenstans... Jag försökte återskapa det så gott det gick :(

Hej allihop!

Nu har mor min åkt hem. Jag har alltså haft besök hemifrån en hel vecka i streck och det har varit så himla mysigt och bra, men... Idag vaknade jag och allt kändes konstigt och tomt. Som att jag verkligen befunnit mig i en bubbla i sju dagar. Jag tror jag behöver lite tid för att komma tillbaka till Barcelona nu. Jag är ju här förstås, men det känns som att jag har tappat hela vardagen med plugg, matlagning och Barcelonakompisar helt och hållet.

Nu till vad jag och mamma har gjort!

Vi spenderade ganska exakt ett dygn (plus några timmar) tillsammans och hann med ungefär dubbelt så mycket saker som jag och Carl hann med på fem dagar!

Vi börjar i tisdags kväll. Jag hade legat hemma sjuk hela dagen, men vid fem-tiden klev jag upp ur sängen, klädde mig i samma outfit jag redan burit tre gånger den veckan och promenerade ca 100 m till min mammas hotell.

Jag visade min lägenhet, sedan drack vi kaffe och lemonad på Orïon och tog en turistpromenad till Universitat, Catedral och Ciutadella! Sen åt vi Tapas på Bormuth och pratade om livet!

Efter det bestämde vi oss för att ha sleepover på mammashotell. Vi åt glass och drack te och fortsatte ta igen allt snicksnack vi inte kunnat ägna oss åt de senaste två månaderna.

Sen blev det onsdag! Vi började med frukost på Flax & Kale och sedan promenerade vi regnet till La Sagrada Familia. 

Efter det hann vi med en tur till hamnen, lunch på stranden, linbana upp till Montjuïc, Cava på Miramar och en promenad hem. Vi gick sammanlagt 17 km och våra fötter och ben tackade oss inte för det sedan, men vi lyckades ändå pallra oss iväg för en andra Tapas-middag på La Flauta.

Vi avslutade kvällen med ännu en kopp te på hotellrummet och sen sa vi hejdå och jag promenerade hem och somnade snabbare än jag hann lägga huvudet på kudden ungefär.

Det var skönt att hänga lite med mor min igen.

Taco hej :)