Jag tror jag funderade mycket på hur jag blivit påverkad av att ha besök här. Hur resten av våren kommer se ut, med besök nästan varannan vecka. För jag blev ju ganska påverkad. Först kändes det som att jag hamnat i en bubbla, försvunnit bort från vardagen. Plötsligt kändes det inte som att jag inte bodde här längre, var bara på semester. På något sätt började jag också känna det som att jag förrådde mig själv på något vis. Det är ju klart att det är helt fantastiskt, underbart att få ha mina nära och kära här, men någonstans i mig skaver det lite när jag tänker på det. Som att jag försöker ta hemma till Barcelona, istället för att göra Barcelona till ett hem. Förstår också att det är orimligt att tänka så, men jag kan inte hjälpa det. Jag vill ju få besök, det är så roligt att få visa, berätta. Men grejen med att känna som att man är på semester, är man man också tänker att man snart ska åka hem.
Jag har jättemycket hemlängtan just nu. Fredagens händelser hjälpte ju inte direkt, som ni förstår. I kombination med alla besök har det blivit lite jobbigt. Det är inte det att jag vill sätta mig på ett plan och åka hem just nu, men ibland önskar jag att sommaren var här redan.
Är det något jag lärt mig av att vara borta hemifrån länge är att man aldrig ska förneka och ABSOLUT ALDRIG känna skuld över att man längtar hem. Just nu vet jag ju var känslorna kommer ifrån, jag vet också att det kommer bli bättre när jag är frisk, när påsklovet är över och jag får börja umgås med mina vänner igen. Hemlängtan är kanske både permanent och absolut inte det. Jag vet ju att jag vill vara här, fortsätta göra Barcelona till ett hem, njuta av staden så länge den får vara min. Samtidigt känns det fint att jag har något att längta till där hemma.
Det är viktigt att komma ihåg att det är okej. Idag är det okej att jag sitter och tittar på Wild Kids och pratar med My om hur kul vi ska ha i sommar. Allt går i vågor. Därför är det så himla onödigt att försöka motarbeta hur man känner, bara för att hjärnan talar om för en att man borde känna på något annat sätt. Jag ska känna och längta allt vad jag kan ikväll. Kanske behöver jag det just nu. Det betyder inte att jag inte älskar och uppskattar Barcelona något mindre än vad jag gjorde för två veckor sedan. Jag kommer kanske alltid vara en lite hemmakär människa, men det betyder inte att jag inte älskar att se nya ställen heller.
Nu ska jag äta pannkakor! Ni är välkomna hit allihopa förresten. Om ni tolkade detta inlägg som att jag inte vill ha besök, då tolkade ni fel. Det är ju er jag längtar efter mest!
Taco hej :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar