När Pernilla Wahlgren stal min motivation

Det här med att vara produktiv gick verkligen käpprätt åt skogen. Igår dog motivationen helt. Förståeligt. Det lilla som jag lyckades skrapa ihop i morse falnade snabbt i min onda hals och mamma som sa att jag "verkligen borde vila mig frisk". Sedan kvävdes den helt i famnen på familjen Wahlgren, som jag spenderat tio trollbundna timmar med idag.

Jo tack!

Visserligen tror jag att mamma har rätt (har de inte alltid det, mödrarna? I alla fall när de ger en en ursäkt till att lata sig). Det var kanske smart att jag inte följde med mina roommates till stranden, eller gick och storhandlade, men någonting hade väl min arma själ kunnat ta tag i? Lyfta pennan och göra en ynka sida i grammatikboken kanske? Söka en utbildning till hösten?

Imorgon ska jag verkligen försöka. Det finns faktiskt ingenting som gör så mycket med motivationen som att ligga still och vara sjuk en hel dag. Om att jag imorgon kommer känna annorlunda kan vi prata om senare. Just nu vill jag leva i illusionen att jag ska ta tag i mig själv när morgondagen gryr!

Taco hej :)