Jag har varit på olaglig grillmiddag på taket. Det var inte meningen att jag skulle vara där, men när jag satt i solen i söndags och lyssnade på podd och precis hade tänkt stänga av och gå ner dök det upp en massa folk med matkassar som blivit ditbjudna av min granne på översta våningen. Hon har blivit lämnad ensam i lägenheten av sina två roommates och kände väl sig ensam. De började skära upp paprika och lök och svamp. Pimientos de padrón och aubergine på gallret och rök och musik och vi pratade med andra grannar på andra tak, ropade över stan vad heter ni? Min granne sa att jag borde äta med dem och jag tänkte att ja vad kan väl det göra?
Sen hörde vi bara steg i trapphuset och ut genom dörren till taket kom två poliser och hjärtat, hjärtat sjönk så fort. Vi var sex stycken, bara två av oss i vårt eget bostadshus, som vi absolut inte får lämna utan rimlig anledning. Och grillmiddag är inte en rimlig anledning. Poliserna ville se legitimation. Min är där nere. Ahora bajamos. Vi går ner snart.
En av poliserna fick följa mig till dörren. Jag räckte honom körkortet. Kände mig på något sätt inte särskilt nervös längre. De var ganska snälla. De ville inte vara maktgalna och dumma, bara säga det här suger för oss alla men ni måste följa reglerna. Min granne sa att inte skulle blanda in mig, snälla jag hade inte något med dem att göra, jag bara råkade vara på fel ställe.
"Det är sant", sa jag och tyckte illa om mig själv och kände mig som en smitare.
Vi satt knäpptysta i kanske en halvtimme kanske tio minuter? Jag vet inte. Solen var på väg ned men den brände fortfarande mina kinder och min panna. Jag tänkte kan vi bli klara snart ge mig boten och låt mig gå ned och smörja in mig.
Sen kom en av dem fram och sa Sandra! räckte mig körkortet och pratade snabbt på spanska. Jag misstänkte att jag förstått, men hade inte riktigt hört och ville inte bara gå därifrån ifall han sagt något annat. Jag tittade på de andra. You should go back home now.
Den andra polisen sa, precis som jag försvann genom dörren till trappan, att jag just sparat 1000 euro (egentligen var det "bara" 600 fick jag veta senare) . Jag rusade nedför trapporna och adrenalinet upp, ut i alla kroppsdelar. låste dörren efter mig. Hjärtat bankade. Tänk att någon av livets hittills mest spännande händelser (ja jag har levt ett vaniljigt liv) kan hända när allt är som mest långsamt och man tror att absolut ingenting ska hända.
Jag undslapp i alla fall lagen. Tycker så klart att jag också gjort fel som ens stannade kvar där uppe, fast jag visste att det var fel. Som en som varit regel-slampa hela livet kändes det ändå som ett stort steg.
Om någon hade missat så har nödläget i Spanien förlängts till den 26e april nu. Så det blir minst 18 dagar till i karantän för mig. Men idag ska jag handla i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar