För någonting i mig sa: Jag är inte färdig med dig än. Staden. Sneda gathörn och gula lampor och lukten av kiss och gräs och sol.
Och någonting sa: Jag är inte färdig med mig än. Det är man väl aldrig förstås, men ni fattar grejen! Det var inte dags att bli kvar någonstans. Inte än.
Det är tre år sedan jag flyttade hit förra gången och så mycket har hänt. Det är jättesvårt att märka hur man själv förändras tycker jag. På många sätt känner jag inte att jag har vuxit alls sen jag var tjugo och bodde på Gran Vía, kanske inte ens sen jag var femton och bodde hemma hos mamma och pappa. På många sätt har jag inte förändrats. Men jag har upplevt. Saker som har varit så vardagliga och naturliga, men som ju ändå blir en del av allt till slut. Jag har varit förvirrad och säker och glad och väldigt, väldigt ledsen. Kär och hjärtekrossad, ensam och omringad. Lärt mig, glömt, haft rätt och gjort fel. Gjort klart nästan en hel kandidatexamen.
Och nu är jag här! Cirkeln är sluten. Jag hade visserligen ingen aning om det då, men kursen jag läste här för tre år sedan blev den första kursen i min lilla ihopsnickrade kandidatutbildning och nu är jag tillbaka för att göra den sista. Det är ju så tillfredsställande rent narrativt att jag smäller av! Om det skulle jag kanske kunna säga: ni lo puedo creer, om jag var bra på spanska, men det är jag inte. Ska lära mig, lovar!
Just nu bor jag på hotell. Det är ren lyx. Det har varit mulet idag och jag har knappt lämnat rummet. Man får göra så. Speciellt om man bor på hotell tycker jag. Jag har legat i sängen och ätit katalanska mandariner och tittat på spanska Skam och druckit klorvatten. Jag hade nästan glömt hur äckligt det är, men jag vänjer mig nog snart.
På tisdag flyttar jag till ett airbnb (fast jag är medveten om allt det negativa med det) och sen flyttar jag förhoppningsvis in i ett litet rum i en lägenhet i Born så småningom. Det känns fint!!
Nu ska jag sova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar