Pensamientos v.19 - om att säga hejdå och hej

De senaste fem dagarna har jag sagt hejdå till fyra kompisar. Linda i onsdags, Lina i lördags och Ellen och Ebba idag. Jag har fällt en massa tårar och känt mig vemodig och fylld av kärlek omvartannat.

Nästa person som åker hem är jag.

Det är så konstigt att säga hejdå. Jag säger hejdå till personer som jag trodde att jag inte ens skulle klicka med när jag träffade de första gången, som jag nu inte förstår hur jag ska ha en vardag utan. Människor som under fyra månader har varit min familj, mitt stöd, som jag skrattat med och gråtit med och upplevt ett helt himla annat liv med. Jag vet att jag kommer träffa dem snart, men jag säger inte bara hejdå till personer, utan till  det sammanhang där vi hittat till varandra. Där vår grupp på 10 personer aldrig kommer vara igen. Den här upplevelsen hade ju inte varit alls lika bra om jag inte haft dem där hela tiden och jag vill inte vara utan dem nu. Att alltid kunna säga "vi ses imorgon". Varje dag.

Jag har ju som bekant ganska lätt för att bli sentimenta och det är kanske därför detta känns extra jobbigt.

Jag säger också hejdå till min nya stad. Som jag kommer sakna att faktiskt bo i Barcelona. Gröna träd längs med Gran Via, snea gathörn, ljudet av skateboards mot asfalt, palmerna, lukten av gräset i Ciutadella, hamnen, det gula lyktljuset på kvällen. Att allt detta är mitt nu. Det är så konstigt att jag kanske aldrig kommer vara här på samma sätt.

Någon gång måste man ju säga hejdå till allting här i livet. Jag avskyr det, men så är det. Någonstans måste man ju försöka förstå sig på det, fast jag ännu är så himla liten och knappt har varit med om något alls har jag redan varit med om så himla många avslut. Jag har slutat på tre skolor och gråtit i aulor, slutat spela två sporter som båda legat mig så nära hjärtat, sagt hejdå till en familj och kompisar i en helt annan världsdel. Det kommer komma fler och det kommer komma jobbigare. Men det blir alltid okej till slut, det ska man komma ihåg. Även om det är svårt.

Om tre dagar ligger jag hemma i Stockholm och sover. Det kommer vara fruktansvärt att säga hejdå, till allt, men jag är också så himla glad för allt jag fått! Så himla lökig grej att skriva egentligen, men det är sant. Skulle inte byta denna termin mot någonting.

Och att säga hejdå betyder också att jag får säga hej till något annat. Till en sommar på landet. I trygghet, på bryggan på landet, med farmor och farfar, med My, med Carl. Det ska bli fint. Fast än jag försöker lägga mycket energi på att vara här och nu just nu ska det bli väldigt fint.

Med det avslutar jag mina kanske sista pensamientos för den här gången. I Barcelona i alla fall.

Taco hej :)