Tidsåtgången är helt overklig just nu. Ibland känns det som att jag knappt hinner med att tänka, samtidigt som jag tänker en hel del. Som vanligt. Jag tänker på hur lite jag vill hem härifrån nu och hur mycket jag längtade hem för bara några veckor sedan. Hur den känslan byttes ut på bara en dag.
Jag undrar om det beror på att jag inte vill ha en till förändring, eller om det beror på att jag inte vill att allt ska vara likadant? Jag tror det är det första. Jag har aldrig varit bra på det här med förändring, det har alltid varit lite jobbigt. Jag gillar rutiner, det har jag ju skrivit om förut. De senaste veckorna har jag börjat inbilla mig att det kommer vara en så himla stor förändring att komma hem. Att så mycket kommer vara annorlunda.
Men jag vet ju att mycket kommer vara likadant också. Och det känns kanske också lite läskigt, för att jag tror att det kommer vara likadant men på ett helt annat sätt och jag vet inte vad jag ska förvänta mig. Jag vill veta. Jag vill ha koll.
Sist men inte minst tror jag att hemresan från Barcelona är en så tydlig markering på att tiden går. Så fort. Och det är läskigt när man är 21 år, tror jag, för det är så mycket kvar som jag inte har någon aning om.
Men kul är det ju också förstås. Jag ser fram emot att leva och växa och jag vill ju att tiden ska gå! Men det är lite överväldigande också.
Som tur är tror jag att tiden går lite extra fort just nu när jag vet att den håller på att rinna iväg. Det är ju inte alltid så. Snart är jag på landet där det mesta går i halvfart och det längtar jag efter. Jag hade lagt upp en bild därifrån nu om det inte hade varit så att det inte alls går att ladda upp bilder... Tråkigt.
Nåväl. Jag hoppas ni (farfar framförallt) inte oroar er för att jag sitter här och deppar över tiden. Det gör jag verkligen inte. Idag har dessutom varit en himla bra dag, som jag ska berätta mer om så småningom. Det kanske är det att det känns lite extra jobbigt att dra härifrån när man har sådana braiga dagar.
Taco hej :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar