Idag satt jag och åt långfrukost samt pluggade lite på Orïon och helt plötsligt var jag bara tvungen att stänga ögonen i en, två, tre sekunder för att jag blev så överväldigad. Det händer ganska ofta. När jag promenerar till skolan, handlar avokado, dricker te på balkongen. Det är fortfarande så himla konstigt alltihop. Att jag faktiskt bor här. Allt känns ju fortfarande som en himla lång semester och fastän jag har hittat in i vardag och rutiner och gör sysslor och har tråkigt ibland känns allting fortfarande så himla stort och spännande.
Jag är alltid så enormt tacksam att jag har fått möjligheten att göra det här. Att det bara blev nästan precis prick som jag hade föreställt mig det. Att jag köper frukt från små fruktbutiker och dricker juice på morgonen och dansar salsa på barer. Det är ju jobbigt ibland, det har ni ju förstått. Jag känner mig ensam eller stressad över skolan eller trött och omotiverad, men så måste det ju också få vara. Huvudsaken är väl att jag är här och att det är ett äventyr, varje dag. Även när jag inte gör någonting annat än att ta en två-timmars tupplur och titta på Narcos. Jag gör ändå det i Barcelona.
Egentligen är det lite konstigt att det ska behövas ett sådant miljöombyte för att man på riktigt ska börja uppskatta sin tillvaro så som jag gör nu. Det är klart att jag uppskattar min tillvaro hemma också, det märks ju även det mycket mer när man är borta, för att man börjar sakna enkla grejer som att äta scones med familjen och dricka te med sina vänner eller att det finns en skog i närheten. Men här sköljer det liksom över en så mycket oftare. Jag önskar att jag alltid hade den känslan, för det är så lätt att vara glad då, när man uppskattar var man är i livet. När det inte känns som att man måste ta sig någon annan stans. Jag tänker visserligen mycket framåt och funderar på vad jag sak göra sen. Jag tror det är viktigt också, det är bra att ha saker att se fram emot.
Jag tror inte riktigt på att det är farligt att fastna på ett ställe, så länge det är på ett ställe man trivs, så länge man är lycklig. Dock skulle jag verkligen vilja förespråka att kliva ur sin komfortzon (slutar verkligen aldrig prata om den där himla komfortzonen, jag) eller bara alltid försöka hitta tid till att göra saker som ger en den där känslan av att man uppskattar var man är, vem man är och vad man gör.
Just nu tror jag att jag hittat den i någon blandning av stolthet, spänning och framförallt tacksamhet. Att jag får klara mig själv, lära mig saker och se nya saker.
Och det bästa är att livet i mångt om mycket består av just det!
Taco hej :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar