Jag vet inte om det är någon sorts undermedveten födelsedagspepp. Eller kanske är det våren. Oavsett vad det är blir jag alltid så lycklig i mars. En djup lycka som är svår att rubba varken hit eller dit. Det är liksom inte eufori som första snön eller cykelturer sena sommarkvällar. Det är bara som ett lugn som sprider sig i hela mig. Och kanske lite eufori ibland också. Som små vårskrik i hjärnan och själen. Just nu har jag verkligen inte mycket att klaga på. Vilken tur jag har.
Skönt också att känslan följer med mig vart jag än är. Den är liksom inte bunden till de första snödropparna och krokusarna, grusiga gator och ljuset som långsamt återvänder, den finns här med. I mig på något sätt kanske. Det är ju så löjligt att ha sin födelsedagsmånad som favoritmånad, men åh vad jag älskar mars ändå! Och Barcelona. Och Livet.
Taco hej :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar