Domingo - Spektakel och sen spektakel igen!!

Ibland har jag tänkt att Barcelona är lite sagolikt, inte riktigt riktigt liksom. Lite beror det nog på den Gaudianska arkitekturen, som på sitt eget sätt känns lite overklig, men det är också en känsla av att man ofta befinner sig mitt i någon form av spektakel. Söndagen var den spektagligaste dagen hittills.

Det började med att jag, i något tillstånd mellan dröm och verklighet, kunde urskilja ett underligt ljud. Först trodde jag att det var något jag drömt fram, sedan tycktes det komma från någon sorts byggarbetsplats och till sist, när jag kommit till mitt fulla medvetande, insåg jag att det var en grupp trummisar på gatan mitt utanför fönstret.

Det kändes som en overklig grej just då i alla fall. Jag satte mig i fönstret med en kopp te och lyssnade på trummusiken som pågick i åtminstone 40 minuter till. Det var tydligen något sorts halvmarathon som pågick nere på Gran Via, men det kändes så knäppt ändå. Det är kanske bara det att jag aldrig tidigare bott mitt i en stad och kunnat vara med om att sånt här händer? För i Viby väcks man garanterat inte av ett trumband klockan nio en söndagsmorgon. Kanske en fågel, om man har tur.

Klockan 11 befann sig jag och min roommate på Plaça sant Jaume för dagens nästa spektakel! Jag har ju glömt att berätta att den här helgen var Fiestas de Santa Eulalia, som helt enkelt firar ett helgon vid namn Eulalia. Det vi fick bevittna på söndagförmiddagen var alltså en del av denna fest och en mycket speciell tradition. Kort och gott gick det ut på att det byggdes ett flertal mänskliga pyramider, som sedan ett litet barn i hjälm fick klättra upp på och sträcka ut armarna för att visa att hen var klar! Allt ackompanjerat av Katalansk säckpipemusik!

Verkligheten kom sedan ikapp mig och jag spenderade hela eftermiddagen med att plugga. Först lite själv och sedan tillsammans med en stor del av min klass. Vi hade startat en study group för att lättare ta oss igenom de 92 sidorna om spansk historia, konst och konsthistoria som vi skulle ha läst över helgen och träffades hemma hos Minna, Sara och Lina för att gå igenom allt.

Vi kom ungefär halvvägs innan vi tröttnade och begav oss ut för att se det här!

En av de många, många ljusshowerna som hålls i samband med Santa Eulalia-festen. Det var väldigt häftigt och mysigt och gav mig lite av de sagolika overklighetskänslorna tillbaka. 

Taco hej :)