På den här onsdagen har det inte hänt något vidare värst spännande, men det gör ingetning för jag tänkte dedikera det här onsdagsinlägget till min nya skola; Thomas Downey Highs School.
Till att börja med ska jag lära er Downeys egna sång. Jag har inte lärt mig melodin än, så jag (och ni, om ni vill) får välja en vi tycker är fin och sjunga orden till den:
Downey High,
Downey High
Royal Knights in blue
We'll forever loyal be
Loyal, yes and true
Your high ideals
Your banners bright
We'll hold for all to see
Oh Downey High
Dear Downey Hight
All hail,
Hail to thee
(Den är lite mer sofistikerad än Hela Rudbeck fuckar ur, vilken jag antar är det närmaste till en skolhymn vi har kommit.)
I alla fall. Såhär ser det ut på Downey:
Aulan som är skitfin utanpå och skitfin inuti. Den är i princip det man lägger märke till om man åker förbi skolan, för den ligger alldeles på framsidan.
Alla byggnader ser ut såhär. Låga, gråvita med blåa dörrar. Just denna byggnad tror jag är cafeterian/matsalen.
De flesta eleverna äter dock inte maten inomhus utan här ute vid långborden eller på gräsplätten bakom. Det är hur mysigt som helst.
De flesta korridorerna sträcker sig också utanför skolbyggnaden. Såhär ser det ut i ungefär varenda en.
Jag har ingen bra bild på något klassrum förutom min körsal. Den är stökig, mysig och kall. De flesta klassrumen är faktiskt kalla eftersom de överkompenserar den varma utomhustemperaturen. +40 utomhus = -40 inomhus.
Min sista bild är på gymnastiksalen med världens glansigaste golv. Det är bokstavligt talat en spegel.
Här inne tränar jag alltså Volleyboll två timmar om dagen och där är det tyvärr inte ett dugg kallt. Jag tror jag har svettats mer under träningarna den här veckan än vad jag har gjort i mitt liv.
Och det var Thomas Downey. Döpt efter en gammal rektor på grannskolan. Blå och vit med riddaren som maskot. Cirka 2000 elever.
Jag trivs rätt bra hittills.
All hail, all hail to thee.
Taco hej :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar