Men icke!
Slarvsandra har varit i farten och varken läst instruktionerna i rätt tid eller på rätt sätt och nu sitter jag här utan visum och mycket troligt utan resa till USA på den dagen då det var tänkt.
Jag kommer fortfarande få åka, självklart. Jag har kvar mitt år i Modesto, Kalifornien. Inga problem. Kruxet är det att jag kommer att få kanske två veckor mindre på plats och att vi förlorar en hel massa pengar.
Ja jag är ledsen, men jag är mer arg. Mest arg på mig själv för att ag är en jävla idiot många gånger. Jag har skuldkänslor och samtidigt så tycker jag synd om mig själv fast jag vet att det är helt och hållet mitt fel. Det är en knepig känsla men det är så jag känner.
Det är så fruktansvärt viktigt att läsa igenom alla instruktioner ordentligt. Att förbereda sig. Mina föräldrar har tjatat på mig hela mitt liv om att jag måste vara redo i tid. Göra allting som behöver göras och inte göra det kvällen före.
Ibland blir jag så trött på mig själv och mitt förfärliga sätt.
Det här har varit en varning och ett "skriva av mig känslor"-inlägg.
Nu är det slut. Nu ska jag krypa tillbaka in i min cocoon of sadness (min mysfilt.)
Taco hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar