Det löser sig alltid.

Nu har vinden mojnat, stormen har lagt sig. Jag och mamma har uppdaterat ambassadens hemsida cirka etthundrafyrtionio gånger eller mer sedan klockan tolv idag. Vid två började vi känna oss ganska hopplösa, men jo, nog gick det tillslut.

Mamma skrek, jag skrek. Vi dansade en stund.

Jag har en tid på ambassaden den 3e juli och jag försår inte att det är sant. Vi har haft sådan fruktansvärd tur att jag nästan börjat fundera på vad jag gjort för att förtjäna detta.

Nu kan jag äntligen andas normalt igen, för fy vilken pärs det där var.

Här är mitt tips till alla er som vill undvika situationer som min: Gör saker och ting i god tid. (Och var inte en idiot.)

Taco hej :)