Nattfunderingar

Jag funderar.

Funderar på hur jag ska börja det här inlägget som ska handla om det jag funderade på för en stund sen. Nu har jag börjat, men jag vet inte hur jag ska fortsätta. Kanske är det enklast att bara hoppa rakt in? 

Jag kommer att vara borta hemifrån i tio månader. Jag kan inte bestämma mig för om tio månader är länge eller inte alls så länge. Allt är ju relativt, visst? Jag ska vara borta i tio månader och efter de tio månaderna kommer jag väldigt säkert att komma tillbaka hem igen och allt kommer att återgå till det normala. 

Eller?

Kära blogg. Det är detta som jag funderar på ikväll (och andra kvällar också). 

Hur mycket förändras egentligen på tio månader? 

Kommer jag att komma tillbaka till en plats där ingenting är som det var när jag lämnade den? Är det dumt att ens tänka så? Hur länge är  tio månader? 

Alltså. Det som alla de här funderingarna grundar sig i är i stort sett bara en enda grej; och det är det här med vänner. Jag är så fruktansvärt orolig över att jag kommer komma tillbaka hem och plötsligt ha tappat kontakten med alla de där som jag verkligen inte vill tappa kontakten med. Det vill jag inte.

Hur mycket ska man prata med sina vänner här hemma för att de inte ska glömma bort en och samtidigt undvika att stå kvar med ena foten i Sverige?

Jag får känslan av att jag kanske överreagerar (sådär som jag brukar göra) men jag kan inte hjälpa att framkalla små scenarion i huvudet där jag säger adjö till folk och jag kan inte bestämma mig för hur känslosamt det ska vara för jag vet inte om det är hejdå i tio månader eller hejdå för typ alltid.

Att säga hejdå alltså.

Ska man gråta när man ska vara borta i tio månader? Det känns så fånigt, men jag tror att jag kommer göra det ändå. Borde det här ens vara något jag funderar över? Kan jag inte bara vänta och se vad som händer?

Jag fungerar ju inte så.

Jag längtar jättemycket efter att få åka iväg till USA och jag längtar nästan ännu mer bara för att då när jag sitter där på planet då kommer jag ha alla hejdån avklarade och resten det händer som det händer och jag behöver inte fundera så mycket på det här längre och de som är mina vänner när jag kommer hem kanske är de som var mina riktiga vänner all along. 

Funderar på om det där var förståeligt.

Förstod jag det ens själv?

Det är hög tid att avrunda det här. Det är rätt sent och jag har skola imorgon.

Jag ska inte säga att jag har funderat färdigt, för det har jag inte och det kommer jag nog aldrig heller, men förhoppningsvis blir det lite lättare att sova nu när jag skrivit ner alltihop.

Taco hej :)