Jag sitter i skrivande stund i min gosesäng hemma i Sollentuna och väntar på att mitt hår ska torka. Egentligen borde prio nummer ett vara sömn, eftersom morgondagens (eller nattens) påtänkta uppstigning infaller ungefär samtidigt som Stockholms nattklubbsgäster kommer att börja bege sig hemåt. Tyvärr har jag prioriterat fel, eller jag tänker åtminstone att Sandra - på väg till flyget klockan fyra på morgonen, kommer att tycka det. Däremot kommer hon också tacka sig själv för att hennes hår inte ser ut som hej kom och hjälp mig.
Mañana bär det alltså av till Barcelona. Jag har resfeber så det bara skriker om det. Inte för att jag känner mig särskilt stressad eller så. Allt är packat, fixat och under (så pass mycket som är möjligt för mig) kontroll. Ändå är jag löjligt nervös, vill nästan bara stanna hemma där allt är tryggt, säkert, innanför min komfortzon <333 (oh the sweet komfortzon alltså). Vet ju att det kommer gå över så fort jag är på plats och allt har lugnat ned sig lite förstås. Så jag är ändå lugn i min egen oro.
Är ju såklart väldigt taggad också. Jag har ju aldrig varit i Barcelona och de första dagarna innan skolan börjar ska jag bara ägna åt att se så mycket jag kan! Är egentligen taggad på skolan också, men försöker ta en sak i taget.
Och med det sagt känner jag att tidpunkten har kommit där mesta möjliga sömn möter minsta möjliga hårkaos. Jag har strumporna på mig, för som säkert bekant för många här ger det mig oerhört mycket tur och välbehag att sova med strumporna på. Det behövs en natt som denna.
Taco hej :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar