Vart hör jag hemma då?

Jag tänkte att jag skulle skriva en snutt om hur tankarna går nu efter lördagens möte och sådär, men jag har kommit fram till att jag inte riktigt vet vad jag känner. I lördags blev vi ombedda att skriva ett brev till oss själva där vi berättar hur vi känner oss nu. Jag skrev typ "Hej Sandra. Jag är så jävla förvirrad." Sen försökte jag förklara varför jag känner mig förrvirrad, men det gick inte.

Det är liksom det som är grejen. Jag är förvirrad för att jag inte vet hur jag känner inför att åka hem. Alls.

Så nä, jag ska inte försöka skriva om hur det känns nu, för jag kommer inte komma någonvart i mina tankar ändå. Jag vill vara här och jag vill vara där. Jag vill inte åka hem men jag vill åka hem jättemycket. Man kan ju bli knasig i bollen av det hela.

På mötet fick vi också ett papper med titeln Where is Home? Bra fråga ändå.
 Inte tror jag det är här, men det är ju typ det. Samtidigt känns det inte som att Sverige är hemma heller. FASIKEN BRAIN GET YOURSELF TOGETHER.

Jag kan ju inte förutspå framtiden, men det kommer vara en himla omställning att komma tillbaka. Jag är lite rädd nästan.

Oj, nu började försöka förklara hur jag kände ändå. Och som befarat gjorde det mig bara ännu mer förvirrad. Ska sluta med det nu.

Men tänk om ett av länderna bara kunde förvandlas till Taylor Swift och visa mig vägen?

Taco hej :)