En liten story från the West Side.

Inatt vaknade jag av att folk skrek på gatan. Jag gjorde inte så mycket av det, försökte somna om bara, men det dröjde inte länge förrän Maria kom in och väckte oss. Det tåls att nämna att Maria är nyopererad i magen, så det är en rätt big deal för henne att röra på sig, alltså kunde man dra slutsatsen att hon hade något viktigt på hjärtat.

Hon sa åt oss att komma ut i vardagsrummet där vi fick sitta på golvet tills skrikandet upphört. Jag vet inte riktigt vad de var som hände, men jag tror att det var något slags megaslagsmål/bråk och eftersom att mitt och Alicias rum ligger i direkt anslutning till gatan ville de inte att vi skulle ligga och sova där. Mitt hjärta slog ungeför 230 slag i minuten.

Efteråt var vi lite för skärrade för att gå tillbaka till våra egna sängar, så vi spenderade natten i Anthony och Marias rum. De har ändå sovit på soffan de senaste nätterna (där det av någon anledning är bekvämare att sova för en med häftstift i magen.)

Nu är allt i vanlig ordning igen och vi ska snart till kyrkan.

Taco hej :)