Det kändes så konstigt att åka hem. Hem till Barcelona. Den här staden är mitt hem nu. Jag pratar inte ett enda dyft katalanska, men när vi debarkerade planet och möttes av katalanska istället för baskiska på skyltarna kändes det som hemma. När vi hoppade av bussen som tagit oss in till stan vid Plaça Espanya var det som att vi gemensamt pustade ut i den tunga Barcelonaluften, trots att vi möttes av en miljard turister som varit och tittat på den magiska fontänen. Äntligen hemma.
Det är spännande ändå, hur man skapar hem där man hamnar. Vad det är som gör att någonting blir ett hem?
Först tänkte jag att det kanske är tid som skapar hem. Att om man har varit någonstans tillräckligt länge så blir det hemma, oavsett vad man gör där eller hur man känner sig. Det stämmer nog till viss del, men det är inte tiden som är det viktigaste tror jag.
Hem är nog alltid var man känner sig trygg. Man kan ju ha flera hem i en stad och flera städer som känns som hemma i hela världen. Tryggheten får man dels ifrån en känsla av stabilitet, att känna igen sig, att veta hur saker fungerar, att förstå en rytm och en rutin. Delvis får man tryggheten, kanske allra mest ändå, av människor. Att känna sig välkommen, älskad, behövd där man är. Har man inte det kanske man aldrig känner sig som hemma.
Igår pratade jag och mina klasskamrater om hur Barcelona inte hade varit roligt alls om vi inte hade haft varandra. Vi är ju ändå varandras människor här på något vis, de som får Barcelona att kännas som ett hem. Vi pratade också om hur läskigt det är att man aldrig någonsin mer kommer ha alla människor man älskar på en och samma plats, vilket många av oss ändå haft ganska långt in i livet. Man växer upp i en småstad eller kommun och har de flesta man känner precis där ända upp i gymnasieåldern. Nu ska alla iväg och skapa nya hem. På nya platser, med nya människor.
Det fina är att man alltid har kvar sina hem, hur länge man än har varit ifrån dem. Det tror jag i alla fall, jag hoppas att det är så. Vissa hem känns kanske som mer hem än andra. Stockholm kommer ju t.ex. alltid vara mitt hemhem, för där har jag både spenderat mest tid och har flest människor jag tycker om, men bara under det senaste året har jag hittat två nya städer med människor där jag känner mig trygg och älskad.
Jag vet inte riktigt var jag landade i alla dessa tankar egentligen, men det är i alla fall väldigt fint det hela. Att ha flera hem och att var och ett av dem blir viktiga på olika sätt, vare sig det är platser eller personer.
Taco hej :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar