Aj! Rakt i flexibiliteten.

Nu när det är vinter och Svea Rikes befolkning enas i svordomar över bussar som inte kommer och tåg som inte går så är det alltid lätt att känna avsky för de diverse bolag som sköter lokaltrafiken. Jag brukade också hata på SL under vintermånaderna, när jag stod i 16 minusgrader, huttrande och undrande varför det skulle vara så förbenat svårt att bara komma i tid.

Men nu när jag sitter i Kalifornien skulle jag nästan ge min vänstra fot för att få en sen buss som jag kunde åka med. Bara jag hade en buss.

Lokaltrafiken är verkligen en av de saker jag saknar allra mest. Att kunna ta sig vart man vill nästan precis när man vill. Ack att kunna vara flexibel.

 Det finns visserligen bussar här, men de går inte alltför ofta och till allt för många ställen. Dessutom hör jag rykten om att det är störtfarligt att åka buss för att man kan träffa på alla möjliga skumma typer (vilket jag egentligen inte har något problem med. Det har min värdmamma.)

Så jag får åka bil.

Det låter inte så farligt. Men man vet verkligen inte vad man har förrän man inte har det längre. Det skulle vara outgrundligt skönt att kunna gå till bussen och åka vart jag ville och inte behöva göra upp planer runt om ifall jag kan få skjuts eller inte.

Så nästa vinter när jag står och svär åt bussjäveln ska jag minnas att jag faktiskt saknade den en gång. Och kanske vara lite mer tacksam för att den faktiskt finns. Trots att den ibland kan vara den absolut sämsta i punktlighet.

525, min betong, min klippa, min lifesaver. 

Taco hej :)