Alicia städar och jag viker tvätt. Helt klart glamouröst. Living la vida loca.
Nä men, for realz. Jag tänkte på det där idag. Varje dag är ju inte skitspännande bara för att jag är långt hemifrån, det är ju liksom fortfarande ett vanligt liv med läxor och sysslor och sitta instängd på rummet och ha tråkigt.
Det kanske inte är hurra, hurra när man har en blogg att driva och det finns absolut noll saker att fylla den med, men i nuläget lever jag hellre det livet här än någon annanstans.
Idag sa jag till Amanda, när jag pratade med henne en stund, att jag typ aldrig vill komma hem.
Jo visst, när det här året är slut kommer det säkert varalite skönt att åka tillbaka, men just nu är allt för bra för att ens tänka på hemkomst. Jag vill att det här året ska gå så himla långsamt som det bara går (vilket det verkligen inte gör just nu... herregud, tre månader nästa vecka.).
De första månaderna har varit lite upp och ner ur taggad-på-att-vara-här-perspektivet, men det känns som att jag, någon gång under de senaste dagarna, har tagit ett steg över någon sorts metaforisk tröskel och blivit en helt ny förvandlad Sandra. En som är bekväm och som börjat prata med folk och skaffa lite kompisar. Jag är astaggad på att vara här och det enda som får mig att känna mig nedstämd just nu är tanken på att det kommer att ta slut någon gång.
Därför försöker jag tänka på det så lite som möjligt och bara ta vara på att jag är här, hur fjunigt det än låter.
Är så himla glad att jag fick för mig att göra det här.
Taco hej :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar