Homecoming day

Skolanda är verkligen inte något det finns mycket utav i Sverige. På Rudbeck känner man av det lite grann under Halloween och NT-veckan men det är verkligen något helt annat här borta i staterna.

Idag var det alltså Homecoming Day och majoriteten av alla på Downey var pepp, pepp, pepp!

Under vanliga fredagar brukar man bära blått och vitt för att stödja fotbollslaget (som har sina matcher på fredagkvällar). Idag hade folk tagit steget längre med balettkjolar, peruker och ansiktsmålningar. You name it.

Martine var blå.

Många flickor bar Fotbollströjor som auktionerats ut under veckan, som en fundraiser. Här ovan ser ni Luci i Tonys nummer 12. Vissa killar köper sina egna tröjor och ger dem till flickor de tycker om, andra ber sina vänner köpa deras. Minimumbudet är $10 men jag hörde rykten om en tröja som gick för cirka $100. Alltså finns det tjejer som är villiga att betala en hel del för att få bära sin favoritspelares nummer under dagen.

Det verkar i alla fall vara ett känt faktum att om någon vill att man ska ha dennes tröja på sig är denne lite småkär i en.

Jag bar freshman Michael Loves tröja (han är en av Anettes söner.), men det betyder bara att Anette tycker om mig, för det var hon som undrade om jag ville ha den.

Efter skolan samlades vi alla i gymnastiksalen för pepprally, vilket innebär följande:

1. Skrikande

2. Dansande. 

3. Twerkande Freshmen.

4. Ännu mer skrikande.

Seniros skrek högst av alla (Ja, det var en tävling.)

Han  fick en puss av lite lammkött.

Det dansades Salsa.

Cheerleadersarna framträdde.

Och vi sjöng skolans hymn. Med D:en i luften förstås.

Nu har jag precis kommit hem från fotbollsmatchen, det var speciellt, men värt att vänta med att berätta om tills någon annan dag.

Taco hej :)