26 april 2013

Femte månaden.

Det är april, fåglarna kvittrar och solen skiner (ursäkta, den sken. Idag regnar det). Jag sitter för närvarande i en mycket röd, soffa i ett rum som är väldigt mycket mitt eget, i ett hem som har varit mitt hem sedan jag kom till världen för ca 17 år sedan.

I augusti ungefär lämnar jag landet för att skriva från en annan soffa, i ett annat rum, i ett annat hus, i en annan stad, i ett annat land (förutsatt att de jag ska bo hos har en soffa alltså) och jag kan omöjligt vara mer förväntansfull.  Eller... Det känns som att jag kommer få äta upp att jag sa sådär, min nivå av förväntan kommer troligtvis stiga lite mer för varje dag som går från och med nu. Vi säger såhär istället: 

I augusti lämnar jag landet och jag kan omöjligt vara mindre förväntansfull.

Så nu, fem månader i förväg, startar jag en blogg om mitt äventyr för att jag gärna vill få med alla förberedelserna. De är också en del av upplevelsen tycker jag. Jag är som en mamma med en bebisblogg som dessutom bloggar om mina graviditetsbestyr, vilken färg bebisrummet ska ha på väggarna och allt det där som måste fixas innan bebisen kommer. Ända skillnaden är att jag inte ska trycka ut en livs levande varelse ur min livmoder, utan snarare fara iväg på ett utbytesår till det stora landet i väst.  

Det kommer att bli bra det här!

Jag i all min stela prakt.


Kort fakta om mig för potentiella läsare som inte vet vem jag är för fem öre:

Jag heter Sandra och är som sagt 17 år gammal. Det motsvarar ungefär 119 hundår för en som undrar. Jag är både drottning och prinsessa i färgglada-kjolar-och-rosetter-i-håret-landet och där sitter jag mest inlåst på mitt slott och tittar på TV-serier, läser böcker och dricker te som jag kan hämta direkt ur floden utanför (för floderna i mitt land är fyllda med te. Självfallet). 

Sover bättre med strumpor på fötterna och tycker väldigt mycket om att sjunga lungorna ur mig i mitt ganska så väldigt tunnväggade radhus.

Taco hej :)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar