Los últimos días

Hola guapos! Inte långt kvar nu, jag försöker ta det så lungt som möjligt och göra allt på samma gång. I lördags sov jag länge, med tanke på att jag gått och lagt mig 08.00. När jag vaknade vid halv ett var jag rådvillhetens moder och kunde inte bestämma mig om kag skulle spendera eftemiddagen i stan eller på stranden. Det blev stranden, kändes ändå viktigt att vara där mina kompisar var.

På kvällen hade vi pizza/sushipicknick igen och sa hejdå till Lina. Jag grät massor för att någon klok peron slog på Hero av Enrique på spanska precis när vi hade det som mysigast. Hur kan man låta bli att gråta då???

I går hade vi marknadsdag. Vi gick på El Flea och på 1-euro market, med ett stopp där emellan på världens bästa snabbgreken!!

När vi tittat klart på gamla kläder och prylar åt vi glass en sväng i parken. Sedan följde jag med Hassan och Sara hem och tittade på youtubevideos i soffan tills det blev dags att möta kompisarna på tapasmiddag. Ännu en avskedsmiddag faktiskt. Jag promenerade hem med Ellen och pratade om allt vi gjort sedan hon, jag och hennes mamma gick tillsammans till Happy Casa för fyra månader sedan. Så knäppt ändå.

Idag har jag varit på stranden och bränt mig på ryggen och snart ska jag och B äta middag tillsammans på en mexikansk restaurang. Imorgon är sista dagen! 

Taco hej :)

Pensamientos v.19 - om att säga hejdå och hej

De senaste fem dagarna har jag sagt hejdå till fyra kompisar. Linda i onsdags, Lina i lördags och Ellen och Ebba idag. Jag har fällt en massa tårar och känt mig vemodig och fylld av kärlek omvartannat.

Nästa person som åker hem är jag.

Det är så konstigt att säga hejdå. Jag säger hejdå till personer som jag trodde att jag inte ens skulle klicka med när jag träffade de första gången, som jag nu inte förstår hur jag ska ha en vardag utan. Människor som under fyra månader har varit min familj, mitt stöd, som jag skrattat med och gråtit med och upplevt ett helt himla annat liv med. Jag vet att jag kommer träffa dem snart, men jag säger inte bara hejdå till personer, utan till  det sammanhang där vi hittat till varandra. Där vår grupp på 10 personer aldrig kommer vara igen. Den här upplevelsen hade ju inte varit alls lika bra om jag inte haft dem där hela tiden och jag vill inte vara utan dem nu. Att alltid kunna säga "vi ses imorgon". Varje dag.

Jag har ju som bekant ganska lätt för att bli sentimenta och det är kanske därför detta känns extra jobbigt.

Jag säger också hejdå till min nya stad. Som jag kommer sakna att faktiskt bo i Barcelona. Gröna träd längs med Gran Via, snea gathörn, ljudet av skateboards mot asfalt, palmerna, lukten av gräset i Ciutadella, hamnen, det gula lyktljuset på kvällen. Att allt detta är mitt nu. Det är så konstigt att jag kanske aldrig kommer vara här på samma sätt.

Någon gång måste man ju säga hejdå till allting här i livet. Jag avskyr det, men så är det. Någonstans måste man ju försöka förstå sig på det, fast jag ännu är så himla liten och knappt har varit med om något alls har jag redan varit med om så himla många avslut. Jag har slutat på tre skolor och gråtit i aulor, slutat spela två sporter som båda legat mig så nära hjärtat, sagt hejdå till en familj och kompisar i en helt annan världsdel. Det kommer komma fler och det kommer komma jobbigare. Men det blir alltid okej till slut, det ska man komma ihåg. Även om det är svårt.

Om tre dagar ligger jag hemma i Stockholm och sover. Det kommer vara fruktansvärt att säga hejdå, till allt, men jag är också så himla glad för allt jag fått! Så himla lökig grej att skriva egentligen, men det är sant. Skulle inte byta denna termin mot någonting.

Och att säga hejdå betyder också att jag får säga hej till något annat. Till en sommar på landet. I trygghet, på bryggan på landet, med farmor och farfar, med My, med Carl. Det ska bli fint. Fast än jag försöker lägga mycket energi på att vara här och nu just nu ska det bli väldigt fint.

Med det avslutar jag mina kanske sista pensamientos för den här gången. I Barcelona i alla fall.

Taco hej :)

Sol och berg och dans och hav

Igår var en lång himla dag hörrni, men väldigt kul!

Jag och My gick upp i ottan för att bege oss till Montserrat med Minna, Hassan, Ellen och Minnas vän Judit! Det var en bra och fin, men väldigt svettig upplevelse. Vi gick/klättrade upp till klostret där vi åt lunch och glass, promenerade omkring lite till och sedan tog vi bergbanan ner. Det tyckte våra stackars fötter/knän/benhinnor nog var en mycket god idé!

Jag flyttade in på hostel, åt middag och insåg att jag inte alls skulle hinna ta tuppluren som jag hade tänkt skulle stärka mig innan kvällen. Hann åtminstone lägga mig ned i sängen i en kvart innan jag behövde bege mig mot Kelsea, där jag hade råkat glömma mina skor.  Sådana kan ju vara fördelaktiga att ha när man ska ut och dansa.

Vi åkte i alla fall till L'Ovella Negra och sammanstrålade med resten av kompisarna. Efter L'Ovella följer som bekant alltid Razzmatazz! Jag trodde inte jag skulle orka dansa i fyra timmar, men det gjorde jag (nästan i alla fall).

Vid halv sex gick vi ned till stranden och soluppgångsdoppade oss. Det var mycket livsnjutigt måste jag säga!

Sedan gick jag hem med blöta underkläder i framfickan på jeansjackan, åt lite av hostelfrukosten som precis hade öppnat och gick och la mig klockan åtta. Godnatt!

Taco hej :)

La nycklarna på skrivbordet

Imorse vaknade jag i Sant Antoni bredvid My. Nu sitter jag på prassliga hostellakan och längtar tillbaka till Gran Via, som jag flyttade ifrån i onsdags eftermiddag.

Det kändes så konstigt att stänga dörren och veta att nycklarna låg kvar där inne på skrivbordet där jag lämnat dem, även fast jag råkat göra det många gånger av misstag.

Nu ska jag visserligen sova där igen, spenderar nämligen tisdag natt (mim sista natt (!?!?) I Barboras rum. Men det känns så underligt att jag inte bor där längre. Att jag plockat ned det fonetiska alfabetet och kartorna från väggen, möblerat tillbaka till som det såg ut för fyra månader sedan, att det redan bor någon annan där. I mitt rum.

Dessutom känns det så jobbigt att bo på hostel igen. Att leva ur en resväska och inte ha 100 % koll på sina saker hela tiden. Att sju andra också ligger och snarkar i samma rum. Men det är ju som det är och mim sista vecka i Barcelona kommer inte bli bättre bara för att jag klagar och ojar mig. Det blir nog bra ändå.

I natt blir det ändå kanske inte så mycket sova på hostelet. Vi ska ha vår sista utgång på razzmatazz och planerar solippgångsdopp därefter.

Taco hej :)

Skolavslutning och tre picknickar

Den här veckan har handlat om många "sista". I måndags skrev vi vår sista riktiga tenta. Jag var ganska stressad innan för att jag verkligen inte pluggat ordentligt i Valencia, men det gick ändå ganska bra trots omständigheterna!

Vi firade med picknick och bad på stranden <33

På kvällen fortsatte firandet med picknick nummer två! Vi åt sushi (jag åt det sista av min kikärtscurry som jag hade med mig) och myste så att det gjorde ont i hjärtat. Vill inte lämna mina klasskompisar :(

Sedan gick vi ut och dansade!

Igår hade vi skolavslutning!!! Köpte våra sista mackor från Fleca Comtal och läste dagens astro. Hade avslutningsfest på terrassen, åt spanska mandlar, kramades.

Kvällen bjöd på picknick nummer tre, med hela klassen! Som en egen liten avslutningsfest! Dock hann inte alla komma dit innan hälften var tvugna att gå för att äta middag på La Monroe, men det var mycket mysigt ändå.

Efter middagen var det hejdå-dags. Lindy K far hem idag och vi satt på 33/45 och fällde lite tårar och sen pratade vi om allt mellan himmel och jord tills det blev natt.

Nu har jag sommarlov!!! Ska spendera sista veckan åt att bada, bestiga berg, äta massa gott och krama sönder mina klasskompisar.

Taco hej :)