Grabben och Gospeln

Hej! ville bara titta in och skriva om två saker som känns väldigt kul just nu!

1) Idag är det tisdag och snart ska jag gå och lägga mig. Imorgon är det onsdag och jag vågar faktiskt påstå att jag kommer att gå och lägga mig då med. Dock finns det en ytterst viktig skillnad mellan tisdag och onsdag den här veckan. Imorgon, ja, IMORGON så kommer jag nämligen inte behöva gå och lägga mig själv! Imorgon får jag säga godnatt till min pojkvän innan jag somnar, inte ens på telefon, utan i verkliga livet! Hur kul låter inte det?

tittut

2) Idag gick jag och My och Mys rumskompis Clara på gospel. Vi var kanske 20 stycken (och vi tre drog ned medelåldern i gruppen BETYDLIGT) i ett litet rum med en snäll man som spelade gitarr. Vi fick orangea pärmar med noter och så fick vi sjunga och sjunga. Jag kände mig hemma mellan taktstrecken och i det omedvetna knägungandet som jag är så bekant med sedan körlektioner i nionde klass. Vi tre bestämde oss för att det var bland det roligaste vi gjort och från och med nu ska vi gå varje tisdag! Är så sjukt upprymd och taggad på att få sjunga lite igen. Det var så himla skönt!

Taco hej :)

Powerprovskrivare

HEJ! Tentamåndag. Ovan demonstrerar jag maktpose i världens bästa tentaoutfit = springtights och stickad tröja (bästa outfiten överlag kanske? Såg nästan ut såhär varje dag när jag åkte till jobbet i somras). Maktposera ska man hur som helst alltid göra innan något nervöst och läskigt. Då lurar kroppen hjärnan till jättemycket självförtroende. 

När jag satte mig ned i Aula fem och slog upp tentan hade visserligen allt självförtroende försvunnit. Jag kände mest: "hjälp!", men det gick faktiskt över när jag väl kom igång. Jag tror det gick ganska bra!

Jag och Linda blev klara samtidigt så vi slog följe genom regnet och åt sedan fika/frukost/lunch på Flax & Kale. Jag åt ett spännande bröd. Den skulle komma med någon typ av marmelad, men marmeladen var i själva verket en smoothie (!?) som man skulle hälla på brödet. Den smakade lite rabatt, så jag åt med någon typ av smör/ost istället?

Sedan kom jag hem och övervägde att plugga grammatik, men har man haft tenta tycker jag det är okej att inte plugga alls. Så nu sitter jag här och tittar på serier och väntar på att mina lakan ska torka.

Taco hej :)

Pensamientos v.9 - om blåbärsnostalgi och apelsinuppskatting

Den här veckan har jag känt mig lite nostalgisk. Sommarnostalgisk mest.  Först fick jag lite dåligt samvete över det, för min nostalgi ledde ju oundvikligt till att jag började längta efter saker som inte finns här. Att åka pendeltåg i kvällssol och se hela Kungsholmsstrand glittra förbi, skålar med blåbär och mjölk på landet, barfotafötter i daggvått gräs. Jag lyssnade på lite Markus Krunegård för att få Norrköpingsromantik. Satt och tittade ut på träden som börjar bli gröna och det var nästan som att den svenska sommaren hade kommit hit till Barcelona också.

Förut har jag ofta tänkt att det är dåligt att vara nostalgisk, att det liksom tar så mycket fokus från verkligheten och nuet, men jag ha ändrat mig. Att vara nostalgisk innebär ju också för mig att jag kan plocka fram väldigt exakta känslor från förr och att jag är väldigt duktig på att romantisera precis allt. Det där med att romantisera är, har jag bestämt, en fin egenskap. Det gör det lättare att leva faktiskt, när man minns allt det vackra i allt. Det gör också att man blir bra på att se det vackra i det som händer nu.

Om några månader kommer jag ju se tillbaka på detta med romantiska ögon. Jag kommer kanske längta efter apelsinträden och gatumusikanterna och de vackra husen. Jag gillar det. Dels att det är så mycket kontraster och att båda platserna, årstiderna och sätten att leva på ändå kan ge en samma varma, trygga, livsnjutiga känsla.

Det blev inte så långa tankar idag. Ville bara reflektera över detta lite. Nu ska jag fortsätta drömma om blåbär och solnedgångar och uppskatta apelsinträden och stadslivet.

Taco hej :)

Mer Vecka-12-grejer

I onsdags skrev jag in The Deli Kitchen i Google maps, sedan satte jag mina nya solglasögon på huvudet och promenerade till den här lilla gömda gatan i Raval. 

Där skulle jag på ett event med yoga och brunch. Inne hade de ställt upp såhär fint! Så mysigt ställe som var både cykel och hundvänligt. Tyvärr kom det inga hundar på eventet, men cyklar fanns det desto fler.

Vi var kanske 10 personer som yogade tillsammans i en timme. Jag tycker att det är kul, men så svårt också. Jag brukar inte tänka att jag är särskilt stel i kroppen, förutom när jag går på yoga då. Då känner jag mig som en liten morot som ligger på golvet utan vidare rörelseförmåga över huvud taget.

Sen fick vi i alla fall BRUNCH (Guds gåva till människan), med Rösti, quinoasallad, avokado, dressing, örtte, apelsinjuice och en vegansk chokladboll hurra!!

Gick hem med så mycket energi och fick så mycket gjort. Borde starta varje dag med yoga och brunch!

I fredags (dagen efter lappincidenten) hade jag 1) inte ätit någon middag dagen innan 2) en känsla av att jag inte ville befinna mig i min lägenhet 3) tyckt synd om mig själv. Därför gick jag till Café Alsur och åt en avokadovåffla till frukost!

Alsur besöktes även igår. Det var ju våffeldagen trots allt. Denna gång smakade jag Red Velvet Waffles som var betydligt godare än de med avokado och feta. Ledsen för den här rikskassa bilden, det var godare än vad det såg ut.

Idag är det söndag! Jag ska försöka plugga så mycket som möjligt, tvätta, städa, gå ut och springa och kanske äta pannkakor? 

Det låter ju hur braigt som helst!

Taco hej :)

Den största dagen!!

Hola!

Kan börja med att meddela att min konfrontation pasó muy bien. Utan drama. Jag var väldigt tuff och darrade inte på rösten. Hade hämtat inspiration från den här ödlan som jag sett på instagram samma dag.

Nu ska jag äntligen berätta om den viktigaste dagen på året!! Jag fyllde ju år i måndags!

Dagen började såklart med att jag vaknade alldeles för tidigt och då såg himlen ut såhär (fast finare i verkligheten) när jag tittade ut genom fönstret. Som att den ville gratta mig.

Sen låg jag och försökte somna om. Vad är väl en födelsedag om man inte ligger vaken och väntar, väntar på att någon ska komma in och väcka en. I mitt fall väntade jag på att min väckarklocka skulle ringa klockan åtta. Jag hade satt "Ja må hon leva" som rington.

När klockan äntligen ringde gick jag upp och tillredde mig själv en sjujäkla fruktsallad. som lite "pre-brunch-breakfast". Den förtärdes på balkongen.

Sen blev det brunch! Den viktigaste aktiviteten på hela dagen. Vi åt:

• Special Pancakes med färskostscreme och bär
• Färsk frukt
• Caprese med mango
• Två stora tallrikar med nachos
• Sjukt goda och fina smoothies!!!

Var så nöjd med min födelsedagsbrunch. Stället vi var på hette Trópico och låg i Raval och när jag promenerade dit blev jag ytterst varm och tänkte att det var spännande att fylla år på sommaren för en gång.

Sen gick jag till skolan, det gick dåligt att koncentrera sig men det gjorde inget. Efteråt pratade jag med min lillebror i telefon och gick och köpte solglasögon till mig själv i födelsedagspresent. Förtärde även dagens födelsedagstårta tillsammans med en lemonad på Orion <3.

På kvällen åkte jag och B till Taco Alto och åt så sjukt god MAT! Jag åt nachos igen. Älskar nachos så mycket!! Och att fylla år.

Jag fick förresten presenter också!! Det var så himla snällt! Jag kanske kan visa dem någon annan dag.Så himla fin dag överlag i alla fall! Varje dag borde vara någons födelsedag (Det är det ju i och för sig, men tänk vad kul om man alltid fick ha födelsedagskänsla)

Taco hej :)

En konfrontation med vuxenlivet

Hej allihop!! Den här veckan har det inte blivit mycket till bloggande, men det gör inte så mycket. Jag har lite på lager nu istället. T.ex. måste jag ju berätta om in födelsedag, som var helt fantastisk, men först tänkte jag ta en annan, lite tråkigare histora.

Igår fick jag en väldigt, väldigt otrevlig lapp fastklistrad på dörren till mitt rum. Visserligen anonym, men det var inte heller så svårt att lista ut skribenten bakom. Lappen handlade om något som jag personligen tycker att vi alla i lägenheten bär skuld till, men som kanske jag just den dagen varit lite mindre noggrann med (i stora drag att det blir miniöversvämning i badrummet när man duschar och att jag numera är den enda som använder just den duschen och kanske tänkte att det inte var så farligt mycket vatten på golvet och lämnat det så). Nåväl, istället för att snällt be mig torka upp lite av vattnet nästa gång var lappen aggressiv och fylld med hetsiga personangrepp (typ) och svordomar. Det känns inte jättekul att det är så vi hanterar saker i ett hem där vi ändå alla (på pappret åtminstone) är vuxna människor. Det kändes mer som att jag gick i mellanstadiet och att någon stuckit in en väldigt elak mobbningslapp i mitt skåp och sen stod jag där helt ensam i korridoren och kände mig skamsen och ledsen. Så otroligt ändå.

Igår var jag såklart jätteledsen. Jag lämnade faktiskt inte mitt rum efter att det hänt, förutom jättesnabbt för att borsta tänderna (när jag försäkrat mig om att det var helt tomt i hallen). Idag vaknade jag med lite mer mord i blicken. Jag är fortfarande ganska upprörd, men jag har börjat lugna ned mig och förberett ett kalasbra konfrontationstal som ska lösa situationen på ett moget sätt.

Jag har ganska mycket tålamod när det kommer till andra människor. Ganska bra på att bara låta andra vara och inte lägga mig i så mycket, även om det påverkar mig.  Detta tror jag är en ganska bra egenskap, men i den gömmer sig också att jag faktiskt är fruktansvärt konflikträdd. Så är det bara. Jag konfronterar inte gärna någon alls om jag kan slippa. Nu måste jag ta tag i mig själv och växa upp lite, även om hjärtat slår 400 slag i minuten och dessutom satt sig som en klump i halsen. Visst är det omoget att skriva lappar utan underskrift, men det kanske också är omoget att låta allt passera förbi en och finna sig i att bli behandlad dåligt bara för att man är rädd för att trampa på någons tår?

Man kan ju ta en konflikt utan att låta det bli till ett bråk faktiskt. Det är det jag hoppas på att kunna göra.

Kom på nu att den här bloggen nästan blir som en loggbok över min transferering in i vuxenlivet. Poco a poco håller jag ju ändå på att ta mig in i vuxenvärlden och här hamnar ju alla mina tankar om det. Kul att läsa när man är medelålders och van vid allt sånt här.

Kanske uppdaterar om hur det gick sedan. Detta ska i alla fall inte få förstöra hela min födelsedagsvecka. Här är en bild där jag ser tuff ut, för det måste jag vara nu!

Taco hej :)

Pensamientos v.8 - Om magkänslan och krummelurpiller

I onsdags öppnade antagningarna till höstens kurser. Jag har suttit frenetiskt och försökt komma på vad jag ska göra. Eller, jag vet ju vad jag ska göra, jag vet vad jag vill och vad jag har för plan, men problemet är att det finns så himla mycket att välja på och så himla mycket att ta hänsyn till. Jag som liksom trodde att jag hade stenkoll på framtiden började istället känna mig så stressad.

Vilken stad vill jag bo i? Ska jag flytta hemifrån på riktigt nu? Vad exakt är det jag letar efter i kursutbudet på det temat jag vet att jag vill läsa? Vad är värt att prioritera över annat?

När jag sökte den kursen jag går nu var allt så himla självklart. Det fanns liksom inga andra alternativ. Jag hade tänkt på detta så länge och egentligen inte gjort så mycket research. Jag hade liksom bara två krav. Det ska vara en spanskakurs och den ska vara i Spanien. Mer research behövde jag inte göra. Nu är det så mycket annat som ska räknas med i ekvationen.

Det snurrar i min skalle, skulle man kunna säga. Som tur är har jag ju fler kroppsdelar än den! När det är jobbigt för skallen kan man alltid lita på magen. Magen vet faktiskt oftast bättre ändå och jag tänker att nu när jag har hittat mina alternativ så kan jag luta mig tillbaka och vänta en vecka eller två, så kommer magkänslan säkert att ha bestämt sig för något. Jag tror att jag är mest rädd för att jag ska bli missnöjd sedan, inte trivas eller känna att jag borde gjort något annat. Men ett misstag är ju också en lärdom, det betyder inte att jag kastat bort tid eller ansträngning. Oftast blir det kanske bra på något annat sätt. Och det går ju faktiskt att ändra sig också.

Imorgon fyller jag dessutom 21, vilket är ytterligare tecken på att framtiden närmar sig med stormsteg. Eller redan är här!? Vem hade kunnat tro att jag skulle bli såhär dundergammal. Egentligen har jag inte så mycket ådersnojja som jag brukar ha i år, nej, i år är jag mest pepp på att fira födelsedag. Det är bland det bästa jag vet.

Kanske har jag inte heller riktigt hunnit tänka på att jag blir ett år äldre? Igår diskuterade jag med en födelsedagsdelare (som ska fylla 22 imorgon) att det för henne kändes som att hon stannat vid 20. Hon har liksom fyllt 20 tre år i rad. Kanske är det så för mig också? På något skevt Pippilångstrumpvis kanske jag inte blir äldre nu. Sanning att säga har jag inte känt mig särskilt mycket äldre de senaste tre åren. Kanske funkade krummelurpillrena jag åt på Junibacken när jag var liten?

Jag hoppas faktiskt inte det. Det är läskigt med framtiden, men jag har börjat tycka att det är ganska spännande också. Så länge jag inte tänker på den för mycket. Då får jag nämligen en existentiell kris och måste hitta något annat att tänka på jättesnabbt! Det är kul att planera, men det bästa är kanske att försöka se till att det man gör prick, just nu är så bra som möjligt.

Och med det sagt ska jag fortsätta planera min födelsedag nu. För det är det som händer prick, just nu och jag vill att den ska vara så bra som bara möjligt!

Taco hej :)

Lite sol, vind och vatten

Hej hörrni!! 

Vill börja med att meddela att det har börjat bli grönt på träden utanför mitt fönster. Det gillar jag såhäääääär mycket.

Igår var det fredag och jag satt på Orion efter skolan och pluggade, åt tårta, drack god lemonad och pratade i telefon, sedan gick jag på språkutbyte och det var hur kul som helst. 

Idag vaknade jag alldeles för tidigt för en lördag och för att ha kollat på Narcos till klockan ett kvällen innan. Dock låg jag kvar och drog mig nästan ända till klockan nio ändå och straxt efter 11 promenerade jag ned till Barceloneta för att äta frukost på stranden, 

Sedan spenderade vi hela dagen där. Jag hade egentligen bara tänkt stanna en stund för att sedan gå hem och fortsätta studera, men jag tänker att det nog var ytterst bra för mina hjärnceller att få lite sol, vind och vatten ändå.

Jag och Lina prickade också in årets första dopp. Hon var modigare än jag, som ni ser, men vi båda gjorde det i alla fall. Det var kallt, men skönt. 

Nu sitter jag här med mitt solbrända ansikte och saltiga hår och ska snart göra mig klar för att gå till Razzmatazz igen. Idag tappar jag förhoppningsvis inte bort mina vänner inom de första fem minuterna!

Taco hej :)

Det mars gör med mig

Jag vet inte om det är någon sorts undermedveten födelsedagspepp. Eller kanske är det våren. Oavsett vad det är blir jag alltid så lycklig i mars. En djup lycka som är svår att rubba varken hit eller dit. Det är liksom inte eufori som första snön eller cykelturer sena sommarkvällar. Det är bara som ett lugn som sprider sig i hela mig. Och kanske lite eufori ibland också. Som små vårskrik i hjärnan och själen. Just nu har jag verkligen inte mycket att klaga på. Vilken tur jag har.

Skönt också att känslan följer med mig vart jag än är. Den är liksom inte bunden till de första snödropparna och krokusarna, grusiga gator och ljuset som långsamt återvänder, den finns här med. I mig på något sätt kanske. Det är ju så löjligt att ha sin födelsedagsmånad som favoritmånad, men åh vad jag älskar mars ändå! Och Barcelona. Och Livet.

Taco hej :)

Lat men effektiv

Igår när jag gick och la mig hade jag verkligen stora planer för morgondagen (idag alltså). Jag skulle gå upp när jag vaknade (med tanke på att jag varit ute och dansat kände jag inte att det var läge att ställa alarm och hålla på - lite sovmorgon ska man ju få ibland), sedan skulle jag gå ut och springa, städa mitt rum, plugga fonetik, gå och storhandla. Jag vaknade vid tio, gjorde lite frukost, kröp tillbaka ner i sängen och kom sedan inte ur den förrän klockan ett! Det var verkligen svårt att gå upp. Jag har äntligen blivit en riktig stereotypiskt sjusovande tonåring, sådär ett år efter att jag slutade vara tonåring på pappret.

Sedan klev jag i alla fall upp och trots att jag hade slösat bort tre värdefulla timmar på absolut ingenting hann jag med allt jag hade tänkt. B sa att lata människor ofta också är väldigt effektiva. För när de väl har skjutit upp allting till sista minuten måste de få allting gjort snabbt. Sådan var jag idag.

Lunch åt jag förresten ute! Klockan tre, tillsammans med alla andra lokalinvånare. Börjar bli så bra på det här med mattiderna! (Om det egentligen är så bra för mig vet jag inte, men seden ska ju tas dit man kommer.) Åt en vegetarisk Burgare på The Good Burger, som jag spanat in sedan jag kom hit ungefär. Det var mest som ett väldigt fancy McDonalds, men plus för trevlig inredning. Jag mumsade pommes och läste Pippi Långstrump vid ett fönster i solskenet.

Löpturen blev också av. I solnedgången. Jag var tvungen att stanna och ta bilder för att det var så fint.

Nu ska jag nog acostarme, som jag tror man säger på spanska.

Taco hej :)

Om humöret, tentan och en jacka

Oftast när man vaknar på morgonen tror jag att man vaknar med en väldigt neutral känsla, liksom varken glad eller ledsen eller arg (om man inte drömt något speciellt alltså.) Igår vaknade jag dock med ett ypperligt humör! Min första tanke var att den "underliga röklukten" som utsöndrades från min rumsgrannes sovrum precis när jag skulle sova dagen innan på något vis påverkat mig under natten, men sedan slog jag bort den tanken som ganska orimlig. Min kropp måste helt enkelt bara fattat att det skulle bli en bra dag.

Visst var jag lite stressad förstås. Jag hade ju, som ni vet vid detta laget, min första tenta. Stressen var dock helt obefogad och tentan var mycket lättare än vad jag vågat hoppas på. Dessutom lugnade jag mig själv med att detta faktiskt är en kurs jag går bara för min egen skull och att det faktiskt räcker till med bara ett godkänt.... Typ.

Hur som helst, efter att min första universitetstenta var avklarad var jag tvungen att lämna skolan, gick på jackjakt och sedan köpte jag glass och iste och chips och promenerade till Ciutadella där ett gäng klasskompisar satt och myste i gräset. Efter ett tag blev det för kallt att sitta där och inspirerad av att jag frös gick jag helt enkelt och köpte jackan.

Idag hade jag jordens längsta skoldag och snart är det dags att pallra sig ut på gatorna för att fira Minna som fyller år.

Taco hej :)

Här är jag, Minna, min nya jacka och solen. 

Lite lördagsgrönska

I lördags sa B till mig att "nej, nu måste du ta en paus från att plugga" och så tog hon med mig till en jättestor park.

Barcelona är verkligen en bra stad, men är det något jag skulle vilja ändra på så är det att man måste anstränga sig så för att hitta bra, gröna ställen! Det finns ju förstås, massvis, men alla ligger liksom runt omkring eller i utkanten av staden och det blir liksom lite ett projekt att ta sig dit.

Vi åkte i alla fall tunnelbana ganska länge och kom sedan fram till Parque del Laberint d'Horta. Där var det vårigt och lummigt och fanns små hemliga guldställen överallt. Dagens höjdpunkt var dock labyrinten. Det var väldigt skojigt.

När vi hade promenerat runt satte vi oss och åt jordgubbar och pratade om det vi har gemensamt från våra barndomsår på olika håll i världen: Pippi Långstrump! Sedan kände jag att jag behövde fortsätta plugga och dessutom hade solen gått i moln, så vi åkte hem igen.

Måste ge lite cred till B för hennes utmärkta val av lördagsaktivitet.

Nu har jag min första tenta om två och en halv timme!

Taco hej :)

Pensamientos v. 7 - Om överväldigande tacksamhet och om att uppskatta var man är

Idag satt jag och åt långfrukost samt pluggade lite på Orïon och helt plötsligt var jag bara tvungen att stänga ögonen i en, två, tre sekunder för att jag blev så överväldigad. Det händer ganska ofta. När jag promenerar till skolan, handlar avokado, dricker te på balkongen. Det är fortfarande så himla konstigt alltihop. Att jag faktiskt bor här. Allt känns ju fortfarande som en himla lång semester och fastän jag har hittat in i vardag och rutiner och gör sysslor och har tråkigt ibland känns allting fortfarande så himla stort och spännande.

Jag är alltid så enormt tacksam att jag har fått möjligheten att göra det här. Att det bara blev nästan precis prick som jag hade föreställt mig det. Att jag köper frukt från små fruktbutiker och dricker juice på morgonen och dansar salsa på barer. Det är ju jobbigt ibland, det har ni ju förstått. Jag känner mig ensam eller stressad över skolan eller trött och omotiverad, men så måste det ju också få vara. Huvudsaken är väl att jag är här och att det är ett äventyr, varje dag. Även när jag inte gör någonting annat än att ta en två-timmars tupplur och titta på Narcos. Jag gör ändå det i Barcelona.

Egentligen är det lite konstigt att det ska behövas ett sådant miljöombyte för att man på riktigt ska börja uppskatta sin tillvaro så som jag gör nu. Det är klart att jag uppskattar min tillvaro hemma också, det märks ju även det mycket mer när man är borta, för att man börjar sakna enkla grejer som att äta scones med familjen och dricka te med sina vänner eller att det finns en skog i närheten. Men här sköljer det liksom över en så mycket oftare. Jag önskar att jag alltid hade den känslan, för det är så lätt att vara glad då, när man uppskattar var man är i livet. När det inte känns som att man måste ta sig någon annan stans. Jag tänker visserligen mycket framåt och funderar på vad jag sak göra sen. Jag tror det är viktigt också, det är bra att ha saker att se fram emot.

Jag tror inte riktigt på att det är farligt att fastna på ett ställe, så länge det är på ett ställe man trivs, så länge man är lycklig. Dock skulle jag verkligen vilja förespråka att kliva ur sin komfortzon (slutar verkligen aldrig prata om den där himla komfortzonen, jag) eller bara alltid försöka hitta tid till att göra saker som ger en den där känslan av att man uppskattar var man är, vem man är och vad man gör.

Just nu tror jag att jag hittat den i någon blandning av stolthet, spänning och framförallt tacksamhet. Att jag får klara mig själv, lära mig saker och se nya saker.
Och det bästa är att livet i mångt om mycket består av just det!

Taco hej :)

Två dagar då jag inte bangade på någonting!

Hola!

Idag har jag den lugnaste dagen någonsin. Jag slöpluggar lite, äter pannkakor, läser, och myser. Det behövs efter de senaste dagarna, men oj vad kul jag haft också. 

I torsdags pluggade jag i åtta timmar i streck och sedan fick jag belöning för mödan. Först gick jag och åt tapas med B och sedan gick jag på karaokebar och hade så himla kul!!! Det var mycket trevlig stämning och alla sjöng med och jag använde verkligen inte magstödet och var därmed helt hes när jag tågade därifrån vid tvåtiden.

I fredags var jag ju so sagt ute! Jag såg såhär frän ut, ändå inte illa med tanke på att jag en halvtimme tidigare legat i sängen och sovit med en utgångsmotivation på minus tjugo procent.

Dock hade vi ju lovat min nya facebookvän en utekväll, så ut pallrade vi oss. Såhär gick det förresten till när det bestämdes, för er som är helt förvirrade av moderniteter som att efterlysa kompisar på facebook. Ett tips till alla tjejer/kvinnor därute som rör sig på facebook: gå med i Heja Livet! Det är en jättebra grupp med allt från grejer som detta - till jobberbjudanden, pepp och livshistorier!

Vi skulle mötas på L'Ovella Negra tillsammans med mina klassisar och andra människor från Internationella Skolorna. Jag blev orolig att hon inte skulle hitta dit och ställde mig utanför som en liten nervös moder och väntade. Sen kom hon och jag kände igen henne och hon mig, det gick jättebra. Vi satt länge på L'Ovella och pratade, skrattade, drack drinkar och åt nachos. Sedan bar det av till Razzmatazz.

Många av mina klasskompisar hade varit där tidigare, men jag är som bekant ganska bra på att banga på utekvällar, så det var min första gång. Razz var helt enormt. Jag tappade bort alla klasskompisar så fort vi klev in genom dörren ungefär och såg dem sedan inte på hela kvällen. Som tur var hade jag min nya kompis plus en annan tjej från Internationella Skolorna (som vi hittade på takterrassen) att hänga med. Den rimliga tiden 05.00 lämnade vi klubben, vilket verkligen, utan sarkasm inte ens känns så sent nu när jag bott här ett tag.

Nu ska jag fortsätta den här ytterst trevliga och lugna dagen. Har ni tur kanske det kommer lite pensamientos senare!

Taco hej :)

Fun Facts om tillvaron

1.  Det har blivit jättevarmt här!!! Barbentsäsongen är officiellt igång kan jag meddela. Har ej burit strumpbyxor på hela veckan. +++ Har blivit redigt brun i fejjan. Känns fint med en fräkne eller två!
2. Det flyttade in en ny människa i min lägenhet i måndags. Han skulle förmodat heta Benedict och vara från Tyskland och plugga business. Förmodat säger jag för att jag under nästan hela veckan tvivlat på om han ens funnits på riktigt. Vi bor i en stor lägenhet, men springer ihop med sina lägenhetskamrater gör man ju lite då och då i alla fall. Förutom Benedict då, the Mystery Man. Fyra dagar hann gå, men imorse stod han faktiskt i hallen när jag kom ut. Har alltså en helt riktig och inte påhittad ny roommate. Han verkar snäll. (Kanske lite skygg???)
3. Idag ska jag gå ut med en helt främmande tjej jag har kontaktat på facebook för att hon efterlyste kompisar i Barcelona den här helgen. Hon skulle egentligen åkt hit med en kompis som fick förhinder, men istället för att ställa in allt bestämde hon sig för att åka själv. Coolt tycker jag! Jag och mina klasskompisar ska "ta henne under våra vingar" och ta med henne ut på Barcelonas gator. Väldigt kul!

Taco hej :)

Quien no se mueve no siente las cadenas.

Igår deltog jag, kanske lite i oenighet med söndagens blogginlägg, faktiskt i en manifestation kvinnodagen till ära. Det kändes som ett bra sätt för mig att engagera mig ändå, för jag kan liksom vara delaktig och solidarisk utan att behöva ta så mycket plats själv! Precis det jag önskade mig. Här kommer lite bilder på skyltar + mina amatörmässiga spanska nivå 2- översättningar (och jag använde faktiskt inte google translate på en enda!!)

"Kvinnans plats är i kampen"

"Vi är barnbarnen till häxorna ni inte lyckades bränna!"

"Den som inte rör sig känner inte kedjorna" (tyckte denna var mycket bra, men det är (som jag redan pratat om) viktigt att man får sitta still ibland också, bara man är medveten om att kedjorna finns där hela tiden.)

Detta var visst på katalanska... Precis som alla ramsor och rop också var. Lite svårt att hänga med ibland.

Och här krävs nog inte heller någon översättning.

"En kvinna är inte skriven i braille, du behöver inte röra vid henne för att ~förstå (know)~ henne."

Det var helt mycket folk, blandade kön och åldrar. Såg två jättegulliga tanter som vandrade i tåget med sin käppar och det var fint, men jag tänkte också att "gud vad jag hoppas jag inte fortfarande behöver göra sådant här när jag är i deras ålder."

Hur som helst en mycket bra kvinnodag! Förmiddagen gick visserligen åt till att plugga.  Tänk att jag redan har min första tenta på måndag!

Idag har mina lektioner återigen blivit inställda, så jag tänkte städa mitt rum och sen kila ned till Orïon och fortsätta med alla mina studier.

Taco hej :)