Herrååå

Just ja! Jag är hemma! Nu ska jag väl inte blogga något mer på de här bloggen. Kan hända att jag återkommer till min andra om ett tag, me for now täner jag inte skriva om mitt liv varje dag i ett litet tag.

Annars har jag jättemycket jet-lag och ännu mer tvätt att ta hand om. That's life efter USA.

Har varit trevligt bloggen, vi ses.

Taco hej :)

Dear California, it's been nice to know you.

Nu lyfter planet från Modesto. Den sista måltiden blev Taco Bell. Det har varit ett spännand eårt indeed. Nästa gång vi ses är jag hemma.

Taco hej :)

Sista-Lista

Jag skulle kunna skriva en sentimental text som relaterar tillbaka till mitt allra första inlägg. Det skulle vara fint och jag skulle berätta om att det är juni och att jag sitter i min säng i mitt och Alicias rum och skriver, och att jag om två dagar kommer befinna mig i mitt rum, fast i ett annat rum i ett annat land och allt det där.

Men jag orkar inte göra det så pretentiöst. Inte idag. Idag har jag - ursäkta clichén - åkt berg och dalbana. Eller ja mina känslor. Och det är i princip allt jag har att säga om det.

Jag tänkte inte dedikera det här troligtvis sista inlägget till känslosamma texter eller ingående beskrivningar av min röriga skalle. Det jag tänkte gör vara att skriva en lista, först och främst för att det är ganksa kul och på många vis lugnande, men också ifall någon framtida utbytesstudent skulle råka snubbla in här.

Det här är det som är bra att veta:

1. Släpp alla förväntningar.
Innan ett utbytesår har alla förväntningar. Bilder och scenarion man skapat i sitt huvud, ett löfte från (insätt valfri organisation här) om att det kommer att bli det bästa året i ens liv, en historia från en föredetta student som hade det så himla kul. Det är helt naturligt att ha förväntningar och det är absolut inget fel med att sätta upp mål och drömma. Men, som du säkert också fått talat om för dig redan blir ingenting som man tänkt sig. Kanske får du inte gör allt du velat? Kanske får du göra en hel del men det var inte alls som du hade hoppats på? Det kanske inte ens kommer bli det bästa året i ditt liv! Oavsett vad kommer det bli ett viktigt år. Och det kommer absolut inte bli ett bättre år än vad du gör det till.

Försök att eliminera så mycket förväntningar som möjligt. Tappa inte drömarna och målen, men var berädd på mycket skit också.

Detta leder mig osökt in på punkt nummer två.

2. Det är okej att längta hem.
Gudars skymning vad jag önskade att jag hade förstått det här innan jag åkte. Gudars skymning vad jag önskar att någon hade skrivt ner det här på en lapp och gett den till mig. Gudars skymning vad jag önskar att jag hade läst en blogg med det här ytterst värdefulla tipset innan jag åkte hit. Jag har längtat hem i år. Stundtals ganska mycket faktiskt. Och varenda gång jag känt att jag hellre velat vara hemma än här just då har skuldkänslorna varit enorma. ENORMA.

Som jag sa tidigare marknadsför många utbytesorganisationer med att det kommer bli det bästa året i ditt liv, och många återkommande studenter insisterar på att det var det. Det de misslyckas med att nämna är att det bästa året i ditt liv kommer ha många stunder då du också mår förfärligt. Många stunder då gråten är nära och du allra helst bara vill tillbaka till enkelheten och tryggheten och hemma. Då kan man känna sig ensammast i världen. Inte bara för att man är hundratals mil hemifrån men också för att man tror att man är den enda som känt sig som att de inte orkar mer. Den enda som känt att det vore bättre hemma. Och då får man dåligt samvete för att man inte har det så kul som man trodde att man skulle ha och som folk sa till en att man skulle ha.

Det är då man måste komma ihåg att organisationen i fråga vill mer än något annat att du ska åka. De kommer inte säga till dig att det kommer vara skitjobbigt ofta. De gamla studenterna kommer ofta ihåg de roligaste och bästa stunderna, och det är det de väljer att återberätta.

Oavsett om du har många eller få sådana här stunder är det så sjukt viktigt att veta det här. Jag önskar att jag hade vetat, så nu berättar jag för er. KÄNN INGEN SKAM FÖR ATT DU MÅR DÅLIGT. ALLT MÅSTE INTE VARA PERFEKT HELA TIDEN OCH JUST NÄR DU KÄNNER DIG SOM VÄRST ÄR DET INTE FÖR ATT DU SOM INDIVID ÄR DÅLIG PÅ ATT UPPSKATTA VAD DU HAR UTAN FÖR ATT DU ÄR EN MÄNSKLIG VARELSE (förhoppningsvis) MED MÄNSKLIGA KÄNSLOR. U GO!

3. Engagera dig. 
Också viktigt. Var öppen. Skaffa kompisar. Det är skitsvårt, men jag som sitter här nu kvällen innan hemresa önskar definitivt att jag hade skaffat fler närmare kompisar och inte bara en drös bekanta. Det är inte så mycket svårare än så. Prata med folk som sitter bredvid dig på lektionen. Försök. Jag är en fegis i det departementet, men du behöver inte vara det. Min organsiation sa till mig att folk skulle vara skitintresserade av mig och vilja bli min kompis. Det var bullshit. Visst att de tyckte det var coolt att jag var utlänning, men det blev oftast inte mer än ett "oh cool" och sen tog det stopp. Om man vill behålla de här amerikanarna måste man anstränga sig ganska mycket. Sitt inte och vänta på att de ska vilja umgås med dig. Visa att du vill umgås med dem. Du kommer inte att vara det coolaste som hänt dem bara för att du är utlänning, se till att du är det coolaste som hänt dem för att du är du. Ät lunch med folk. Det är så man bondar.

(förlåt måste bara påpeka att jag fick en smärre chock när jag insåg att det här är samma Maja och Luci som jag känner nu. Transformationen är extrem.)

4. Spela Utlänning-kortet så mycket du bara kan.
Hamnat i trubbel? "I'm foreign" Något du vill göra? "I'm foreign" Tycker det borde göras ett undantag i skolans regelbok? "I'm foreign."

Det är ett väldigt kraftfullt kort, men det ska för all del inte sparas på. Som utbytesstudent kan man komma undan med mycket. All från för korta shorts till att komma med på Senior Trip fast man är en årskurs för liten. Allt är möjligt. Det är bättre att du provar än att du inte gör det. Utlännighet är makt. Missbruka makten.

Det var mina visdomsord. Kanske inte så munra egentligen. Men nu när jag har förberätt er på att må skit kommer ni kasnke bli positivt överraskade, och det är ju alltid trevligt.

 Jag återkommer kanske imorgon bitti innan jag flyger hgem. Om inte annat drar jag någon sorts summering när jag kommit hem till Svedala igen.

Taco hej :)

Time flies when you're throwing clocks

Jaha. Då sitter jag här i min säng, nästan färdigpackad och redigt nervös gällande vikten på resväskan. Vi ska väga den imorgon. Hoppas det går bra.

Annars är jag...

Aa det är nog så. Jag är. Bara är.

Antingen har jag inte förstått att jag ska åka hem än, eller så har jag förstått det och bara accepterat. Vare sig det är det ena eller det andra känner jag mest bara ingenting. Lite hungrig, men det har inte så mycket med saken att göra.

Visst är det lite konstigt att göra planer inför nästa vecka och göra dem med Sverigefolk. Konstigt att gå till kyrkan och tänka att det är sista gången man kommer se de människorna. Konstigt att väggen är så fruktansvärt tom när man tagit ner alla bilder. Men det känns inte ledsamt och det känns inte glatt. Det känns inte.

Förra veckan var jag nervös och rädd för Sverige. Det är jag kanske lite fortfarande, innerst inne, men det är förskjutet så långt bort att det inte har någon inverkan på hur jag mår längre. Jag bara är.

Och nu har jag en och en halv dag till på mig att bara vara i det här landet. Sen åker jag hem.

Jag håller tummarna för att jag överlever omställningen. Igen.

Det där var drygt 10 och en halv månad sedan. Och nu har tiden gått.

Taco hej :)