händelserikt

Jamen hej. Hektisk helg har jag haft. I fredags var jag i skolan (eller på skolområdet) mellan 07.30 och 22.00. Först track meet och sedan hjälpte jag till att dela ut program på musikalen. Sov hos Maja och Taylor. Vaknade, läste typ en halv bok, åkte till the mall och införskaffade balsmycken och en mössa (bra att ha till sommaren...)Tillbaka till skolan och hjälpte till igen samt såg musikaen för tredje och sista (:( ) gången. Sov hos Lucia, åkte till kyrkan, lunch på Denny's för att fira Anthonys födelsedag, kom hem, dog i sängen.

Och här är jag nu. Trött som en gnu och kan inte bestämma mig om jag vill titta på Vänner eller sova i två år.

Taco hej :)

Läget

Torsdag. Skolutflyktsväder, frejachoklad (<3) och slitet nagellack. Om ni tycker att jag är förfärligt tråkig så ber jag om ursäkt. Men vädret och choklad är i princip det mest intressanta som händer just nu. 

Går liksom mest i skolan, stressar yearbook, sträckläser böcker, chilltränar höjdhopp, skjuter upp läxorna så länge som fysiskt möjligt och är förvirrad angående om jag känner mig redo att åka hem eller aldrig vill lämna det här. Vill ha hörlurar som fungerar och mindre komplicerade färdsätt. Som vanligt alltså. 

Engelskalektionerna är det absolut bästa som finns och jag är lite sugen på yoghurt ganska ofta.

Är det kanske dags för ett långt inläg om mina känslor igen, eller vill ni ha något roligare?

Taco hej :)

Alla tänder kvar.

Har lika många dagar kvar i det här landet som det finns tänder på den här kammen som jag fick av mormor.

Tanken är nu att jag ska bryta av en för varje dag som går. I alla fall så länge jag klarar av det mentalt....

Idag:

1) Är det Emanueldagen. En viktig dag i det Jerkérusianska imperiet. Grattis alla Emanuelar (och min kyrka Emmanuel Baptist)

2.) Har det regnat svinmycket. Det var skyfall precis när skolan slutade, så vårt track-meet blev inställt. Blev blöt och lockig i håret ände.

3.)Ska vi sova hos Anette igen av outgrundlig anledning. Jag borde packa. 

Taco hej :)

Inga våfflor heller

Kände att det var lite jobbigt att vi har haft våfflor i huset nästan precis hela tiden sedan jag kom hit, förutom på själva våffeldagen. Ibland vill det sig bara likosm inte.

Annars har jag haft en fin men inte särskilt speciell tisdag. Enda konstiga är att det kommer tårar ur mitt vänstra öga hela tiden utan anledning. Funderar på om det är för att det är så varmt att jag svettas ur tårkanalen.

Taco hej :)

så himla konstig bild. 

Och det var ännu en helg

Anledningen till att bloggen har stått tom hela helgen är faktiskt inte för att jag haft brist på saker att skriva om. Nä, för en gångs skull har det varit för att jag har gjort så mycket!

I fredags fick jag äntligen, äntligen se West Side Story som jag har väntat på och peppat till hur länge som helst. Helt crazy bananas hur många talangfulla människor vi har på min skola. Jag vill krama varenda en av dem. 

Efter musikalen sov jag hemma hos Luci och vaknade ett par gånger med diverse musikallåtar på hjärnan (de är fortfarande där...). På lördagen åkte vi med Maja och Taylor till köpcentret där vi spenderade hela dagen.

Idag har jag inte gjort så mycket. Läst lite, tittat på Sagan om Ringen (som tog typ halva dagen kändes det som, seriöst). Just nu äter jag Mac and Cheese om det var någon som undrade det.

Ny vecka imorgon och jag har bestämt mig för att jag ska vara lika glad och taggad som jag var den här veckan. Blir roligare då.

En bild från musikalen från Paul "hela skolans dröm" Jacksons instagram.

Taco hej :)

Födelsedagskalas

Som sagt hade jag en väldigt bra födelsedag i torsdags. I skolan fick jag Brownies av Holly och sedan åt vi cupcakes som Marissa hade med sig till lunch. Ingen träning då frosh/soph var iväg på tävling och jag stannade och hjälpte till med det sista kulissbyggandet till West side Story en stund innan vi for hem.

På kvällen åkte vi till Fuddruckers. Det skulle vara lite överraskning tror jag, men jag visste redan om det. Det gjorde inget.

De har de så fiffigt där att man beställer en hamburgare och sen får man välja själv vad för gosaker man vill tjoffa på den.

Min var så god.

Och  sen drack jag god milkshake.

Och fick en fin tårta.

Vårt lilla sällskap (eller ja inte så litet kanske, hela Anettes familj, hela Majas och Taylors familj, och Lucia, Brenda och Homer var där) hade ett litet reserverat rum längst bak i restaurangen. där var det Svampbob på TV, och det kändes bra. Soma tt jag inte behövde vara vuxen bara för att jag blev vuxen liksom.

Jag fick mycket fina presenter. Godis, lotion och en utflykt till Santa Cruz med Majas och Taylors familj. Hurra!

Sen åkte ja hem med födelsedagsduken som mantel.

Och det var dagen jag blev myndig. 

Taco hej :)

18 år och Skitmätt.

Då har jag alltså lämnat livet som ett armt litet barn bakom mig och trätt in i vuxenvärlden denna ljuvliga torsdag. Känner mig inte ett dugg äldre, vilket inte är så knäppt kanske, för jag är ju bara en dag äldre än vad jag var igår. Sanningen är dock att jag räknas som äldre nu. Nu måste jag börja säga att jag är 18 när folk frågar hur gammal jag är. 18 himla år. Hur konstigt låter inte det?

Hur min födelsedag har varit ska jag tala om en annan dag,. för just nu är jag supertrött och så mätt att jag bokstavligt talat har fått ryggsmärtor. Hoppas i alla fall att det beror på att jag ätit för mycket och inte att det är ett ålderstecken.
'
Och well. Lite birthdaycam-bilder som får beskriva  hur jag känner mig i skrivande stund.

Ballongglad.

Tårtmätt.

JAG ÄR 18 ÅR OH MY STARS HUR HÄNDE DET?!

Taco hej :)

Ingen fara på taket

Yes 'tis me, the Queen of Paranoia. Praktexemplet på hur onödigt det är att oroa sig alldeles för mycket. Fick ju en mindre panik igår när jag fick höra att jag hade ett  lågt betyg. I min hjärna var det åh nej nu kommer jag inte att få gå på prom, jag kommer inte få åka till Disneyland jag kommer att bli hemskickad. 

Gissa vad. Det var bara ett missförstånd, som jag nog ändå förstod innerst inne. Jag kommer att få göra allt kul jag vill göra. Prom inkuderat.

Och med tanke på det: här är då den efterläängtade klänningen. Det är kanske inte de mest fantastiska bilderna, men de duger så länge.

Taco hej :)

It's Not Easy Being Green

S:t Patricks Day och betygsstress utan dess like denna måndag.

Dagen började jättebra och jag var på fantastiskt humör. På draman fick vi titta på när musikalmänniskorna repade eftersom de öppnar på fredag och jag är oproportioneligt taggad. I yearbook fick jag dock besked om att jag har ett lågt betyg, vet inte varför då jag gjort i princip precis allt jag behövt göra. Trots att det troligtvis bara är ett missförstånd som jag och min lärare ska reda ut i morgon känns det lite obra när jag tänker på det, för det är mycket som står på spel. 

Blev på bättre humör efter skolan när jag fick springa skiten ur mig på träningen. Så jobbigt, men jag oroade mig inte längre i alla fall. Och ett annat plus är min balklänning är här. Skall hämtas imorgon (!)

Och grönt hade jag på mig för att undvika att bli nypt.

Taco hej :)

#Selfiesunday

Bjuder på veckans mycket spännande selfiesar. Försökte fota min solbränna, ville ha en bild i min kördräkt samt hittade en keps i badrummet som det står CRAY på.

Idag blev jag medbjuden till Yosemite, men jag tackade nej. Sen när jag la på telefonen kom jag på att jag skulle sluta säga nej och göra massa kul grejer. Det gjorde inte så mycket ändå, för jag hade en bra hemmadag med Sagan om Ringen (som jag vill läsa ut innan torsdag helst) ute i solen.

Taco hej :)

Ack om jag vore så ung

De senaste 32 timmarna har varit himla mysiga. 

Först var jag på Johansen High på någon körgrej (vilket ju aldrig är tråkigt) och sjöng och sånt där. Därefter bar det direkt av hem till Maja där vi åt middag och tittade på film tills sent på natten. 

Idag har vi firat Maja hela dagen eftersom det var hennes födelsedag. 17 långa år har hon levat och det ville hon förstår fira på sin favoritplats: Barnes and Noble.

Fast innan dess skulle hon ju skypea med familjen hemma i Tyskland förstås.

Och vi skulle göra oss i ordning med finklänningar och extra eyeliner.

På Barnes and Noble träffade vi Lucia (och Martine fast hon inte är med på bild.) Vi gick omkring där inne en stund (iförda partyhattar förstås) och lät Maja välja vilka böcker hon ville ha i födelsedagspresent. 

Sen satte vi oss ute i det fina vädret och drack Starbucks. Den fotade jag förstås eftersom att det är tydligen är obligatoriskt när man är en tonårstjej med mina hudfärg (?) (Eller kanske så gjorde jag det för att jag har en blogg att upprätthålla, we'll never know.)

 Grattis för 17!

På kvällen överraskade vi Maja med tacomiddag tillsammans med massa släkt och vänner till hennes värdfamilj. Kul och gott på samma gång. Kanonbra!

Nu ser jag däremot fram emot en god natts sömn. Jag som snart fyller 18 är lite för gammal för så mycket action på så kort tid.

Taco hej :)

3.14

Idag är det pi-dagen, eller pie-dagen om man vill. Jag åt tyvärr ingen paj, vilket var lite synd eftersom att jag gjort tradition av det de senaste två åren. Men eftersom att Maja fyller år imorgon hade Holly bakat brownies till henne. Så jag åt dem och låtsades att det var paj.

Idag är det också min namnsdag, fast det hade jag till och med glömt själv, så så viktigt var det ju inte. Fick däremot en present i brevlådan av mormor (tack så mycket) och jag funderar på om jag ska vänta med att öppna den tills min födelsedag eller öppna den idag som namnsdagspresent.

Hur som haver vet jag redan var som finns där i, för det fungerar ju så fint i tullen att man måste skriva på paketen vad de innehåller. Inte så mycket överraskning där helt enkelt.

Taco hej :)

Hoppa högt och hoppa långt

Säsongens (och mitt livs) första track meet gick helt klart okej. Jag kanske inte gjorde prestationer värda några bragdguld, men eftersom det var min första tävling ever hade jag i princip inga krav på mig själv och kunde därmed inte få prestationsångest och bli besviken.

För er som missat det bestämde jag mig för att inte göra några kastgrenar och håller nu enbart på med hoppsporter. Längdhoppet blev någonstans runt 3.50 och höjdhoppet typ 1.35. Men nu an jag ju bara bli bättre.

Efter att jag avslutat mina två event var jag dock tvungen att vänta på att Alicia skulle bli klar med sina löpgrenar. Det blev cirka tre timmars väntande i solen. Hej shortsbränna.

Taco hej :)

Hyperbole is my favorite literary device, I use it like 456 times a day.

Jag har ägnat hela den här kvällen åt att försöka komma på ett bra senior quote som de kan sätta under mitt namn i yearbooken. Det är väldigt svårt att hitta på något som man ska bli dömd för i resten av sitt liv. Först tänkte jag använde den i rubriken, men sen bestämde jag mig för att leta lite mer.

Jag kom fram till att det nog inte blir bättre än: "I'm so hip, I'm practically pelvis."

1) för att jag inte orkade leta något mer och

2) för att jag trivs bäst med ordvitsar.

Om ni har något bättre förslag eller tycker att jag tagit helt fel beslut: var vänligen meddela mig innan imorgon bitti.

Sen skulle man också fylla i "senior superlatives" eller helt enkelt vem man tycker passar bäst i olika kateorier så som "best eyes" eller " most likely to become a billionaire" eller "Selfie King and Queen".

Jag har lämnat nästan alla de tomma då jag inte har så mycket kunskap om alla seniors på skolan. No soy un social lion liksom.

Nu har jag stannat uppe alldeles för länge för en som har sitt första track meet någonsin imorgon.

Taco hej :)

Pratar om Prom

Nu är det inte längre aktuellt att prata om vilka som låtsasdött i en fejkolycka och därför behövde Thomas Downey High ett nytt samtalsämne den här veckan. 

Eftersom att prom är mindre än en månad bort är det hög tid att börja diskutera allt som har med den att göra. Vem ska gå med vem? Vad ska alla ha på sig? osv, osv. Jag förstår precis hypen. Inför vår bal i nian ville jag gärna prata om det konstant i typ tre månader innan det var dags. De har ju peppat i typ fyra år och nu är det äntligen dags. 

Det som är mest intressant verkar vara det här med dejter. I princip alla jag känner har hittat någon att gå med, (med alla jag känner menar jag Alicia och Lucia... oh well...) men problemet med det är att de är fast beslutna om att jag måste hitta en dejt jag med.

Det måste jag väl inte alls? tänker jag. Visst att det skulle vara kul, men i all ärlighets namn finns det inte särskilt många här jag tror att jag skulle känna mig tillräckligt bekväm med för att gå på bal med. 

De två som redan har sina baldejter är ändå inställda på att de ska "hitta" någon åt mig. Nej tack. Jag går mycket hellre ensam än att behöva bli ihopföst med någon jag halvkänner eller inte känner alls och tvingas gå igenom hela balkvällen i brutal stelhet. Orkar inte att det ska vara en så big deal med det där. 

fotnot: fattar inte att det var nästan två år sedan den här bilden togs. 

Taco hej :)

Fredag Lördag Söndag.

I fredags var en väldigt emotionell dag. Först hade vi ju låtsasbegravning i skolan och jag satt och småsnyftade mest hela tiden tills jag gav upp och bara grät.

 Men sedan blev dagen bara bättre och bättre och jag var på kalashumör när vi åkte iväg till Turlock på eftermiddagen för att titta på det första racet för säsongen.

Det gick helt okej för Downey och vädret var helt fantastiskt. Så jag klagade inte.

Star Wars tema var det också, så det gick runte en liten Jabba bland alla människor.

Vi kom hem vid kvart i nio och jag tryckte i mig en efterlängtad Subway-macka och föll pladask i sängen.

Lördagen ägnade jag åt diverse skypesamtal och idag har jag varit i kyrkan och hemma hos Luci en stund. 

Taco hej :)

Var femtonde minut

Idag har jag varit med om något väldigt speciellt. (varning för långt inlägg.)

Något som tydligen är ett väldigt stort problem här i USA är drunk driving. Var femtonde minut (statistiskt sett) dör någon i en olycka orsakad av alkohol och många skolor har vanligtvis en sorts kampanj eller liknande för att upplysa ungdomarna om detta.

Tanken var att det skulle vara en hemlighet fram tills idag, men många hade redan fått reda på vad som skulle hända ändå. Jag däremot var totalt borta när jag tittade ut genom fönstret under första lektionen och såg någon utklädd till lieman vandra omkring.

Jag ska berätta i detalj hur allt fungerade.

För att representera de som dör i sådana här olyckor hade skolan ordnat så att någon elev "dog" cirka var femtonde minut. Jag bevittnade två dödsfall och det gick till såhär:

Liemannen, en polis och någon från skolans ledning kom in i klassrummet för att ange namnet på den som dött. "Your time is up," sa de. Denna personen behövde då omedelbart lämna klassrummet tillsammans med liemannen varpå det lästes upp en slags dödsannons och en svart blomma lämnades på bänken där personen suttit. De som blev dödade var en ganska stor ensemble som uppgjordes till största delen av skolans pouläraste och mest välkända elever. På så sätt blir fler människor påverkade.

Det gör det så realistiskt som möjligt. De här eleverna får inte komma hem ikväll. De är döda. De får inte ha sina telefoner eller någon annan kontakt med omvärlden och de spenderar natten i en kyrka i närheten av skolan. Imorgon är det minnesstund för alla eleverna och deras föräldra ska tydligen komma till och med.

Elevernas "gravstenar" sattes också upp framför hipsterträdet  utanför skolan under lunchen.

Under 2nd period hade vi assembly också. Ute vid fotbollsplanen hade de iscensatt en bilolycka. Fyra elever täckta i fejkblod fick agera offer. En av dem "dog", två var allvarligt skadade och den sista fick hamna i fängelse. För att det skulle vara så verklighetstroget som möjligt fanns det riktiga poliser, brandbilar ambulanser och sjukvårdare på plats. Det kom till och med en helikopter för att hämta upp en av de skadade pojkarna. 

För många var det riktigt känslosamt. Det var ju deras nära vänner som låg där och såg döda ut, och jag såg faktiskt en del tårar både här och där. Inte så konstigt när de gör det så pass verkligt.

Man ser inte så värst bra. Men det såg mycket blodigare ut på plats. Och det var mer aktivitet kort efter detta. De utförde liksom riktig första hjälpen (typ) på dessa människor. Precis som det skulle gjort i en riktig olycka. Jag ville nästan inte fota för att det kändes så okänsligt när de var döende. 

Här är en video från sist de gjorde samma grej. Det börjar ungefär vid 1.27 och slutar någonstrans runt 10.

Jag tycker att det är en rätt bra kampanj, men lite obehagligt också när det är så verkligt. Jag kan tänka mig att det blir väldigt jobbigt för vissa när till och med jag blev lite småledsen av att läsa namnen på folk jag känner på gravstenarna. De har ju inte berättat för någon, så man blir chockad. Och då var det här människor som jag inte ens står så nära.

Det var någon som sa att det är enda sättet man kan få ungdomarna att förstå. De kan inte greppa allvaret i situationen förrän det är rakt framför ögonen på dem. De måste få uppleva låtsasbortgången av sina vänner för att det ska gå upp för dem att man inte ska köra med alkohol i blodet.

Samanfattningsvis var det väldigt häftigt, lärorikt men ganska hemskt och sorgligt också. Hoppas jag inte börjar gråta imorgon.

Taco hej :)

Snaponsdag feat. The Killers

I söndags var det exakt ett år sedan jag såg The Killers live i Malmö. För att hedra detta blev det en till snaponsdag.

#skola #snartskayearbokkenvaraklar

#lunch

#träning

Det kanske råkade vara så att jag tog alla de här bilderna i måndags, men den här dagen var rätt lik ändå.

Taco hej :)

Två saker jag intagit idag.

• Girl scout cookies. Alltså. Jag har bara hört talas om dessa kakor på film och i legender och sägner. Nu är jag nästan lite arg för att jag smakat dem. Hur var det egentligen tänkt att jag skulle klara mig utan dem i Sverige?
  
• Flädersaft. Har en vän som är på IKEA ovanligt ofta. Han köper lingondricka och flädersaft varje gång han är där, och bjuder mig såklart.
  

Sen blåste jag upp saftpaketet och hoppade på det sådär som man gör, ni vet. Men då sa Jeremy (a.k.a. Mr. Saftlangare) att jag inte fick göra det i Modesto för då kanske någon tror att de blir skjutna på.

Taco hej :)

Blanket Fort and Such

Sitter för närvarande i en koja som jag och Alicia lite spontant bestämde oss för att bygga. Den är skitmysig och råder bra bot på min ångest över att bli vuxen om 17 dagar.

Taco hej :)

Nu har jag äntligen fått lite färg.

Jag hade kul i Dublin (finns fler än det i Irland tydligen) med Martine och hennes värdmamma plus syster. Sprang fem km och trodde jag skulle kräkas efter, vilket är konstigt med tanke på att jag sprungit typ varje dag. Kankse råkade jag sväla lite färgpuder?

Nåväl. Det var speciellt och väldigt skoj i alla fall. Bra start på mars.

Nu är jag dödstrött.

Taco hej :)