"We're gonna get along great!"

41 minuter och tre sekunder senare var det klart. Fusklappen var som väntat inte behövlig. Visserligen blev det en smula tyst då och då, men det gick bra och det kändes fantastiskt.

Fick mail från mamma Maria. "Alicia said it made her day when we talked to you."

Åh vad jag längtar efter att få bo där hos dem.

Taco hej :)

Första samtalet med familjen

Och så sitter man helt plötsligt och dricker drickyoghurt och väntar på att skypesignalen ska ringa från datorhögtalarna. Jag försöker skriva en lista på saker att säga till min nya värdsyster ifall det skulle behövas, men inte ens nu i förväg kan jag komma på bra samtalsämnen. Hon skulle ringa vid fem eller något senare än det. Klockan är nu exakt 16.53.

hjälphjälphjälphjälphjälp.

Åh vad jag är nervös fast åh vad jag är taggad. Jag håller på att spricka. 16.54.

Jag måste kolla att jag ser bra ut i webcameran.

Bra vinkel? bra ljus? 16.56.

Är typ hungrig. Men tänk om hon ringer och jag håller på att äta saker. "Hullo dss iss sndrw" 16.58...

Jag oroar mig i onödan. 

Shit jag har fortfarande inte skrivit den där listan med saker att säga.. 

17.00. Jag har kommit fram till en punkt på listan.

Eh, hur jävla svensk får man lov att vara? Jag kanske ska peta in ett "hur går bilen?" där också, bara för att öka på clichénivån lite till.

17.01. En annan vän loggade just in på skype. Tack Sarah för de två saltomortalerna i magen. 

Jag kan fortfarande inte komma på reservsamtalsämnen. Vi får improvisera helt enkelt. Vem behöver fusklappar? Det är ju rätt opersonligt när jag tänker efter.

hejdå fusklappen. 

OH SHIT MIN DATOR DOG! Men hon hade inte ringt när jag var borta så det är lugnt. 

Jag börjar känna mig lite lugnare nu. Det här blogginlägget har mest fått fortgå för att jag är nervös. När man inte har några vänner att prata med tillhands är datorn minst lika bra att prata med. Det är fakta. 17.14.

17.26: HON HAR LOGGAT IN.

IS IT HAPPENING NOW.  I AM NOT PREPARED. ASKLDJSLKA WHAT DO I DO? HJÄLP. 

HON RINGER HEJDÅ

Water, Wealth, Contentment, Health.

Det är maj och solen skiner. Jag sitter i min säng, i mitt rum och lyssnar till ljudet av mina föräldrar som fixar och trixar på nedervåningen. Om cirka tre månader kommer jag att befinna mig på annan ort. Det är något som varit fakta ganska länge nu. Jag kommer helt enkelt inte vara kvar i Sverige, utan snarare någonstans tvärs över Atlanten. 

Det som skiljer den här majdagen från alla andra dagar då jag vetat att jag inte kommer att vara här om ett par månader är att jag idag vet var någonstans jag kommer att vara.

That's right people. Jag har fått placering. 

Det känns helt sinnessjukt. Jag har fått placering. Och inte nog med det. Jag ska till Kalifornien.(!!) Dela rum med Alicia som är lika gammal som jag är, gosa med en chiuaua och en pudel, äta middag med lillebror och mamma och pappa, gå i skolan på Thomas Downey High. Förstår ni? Jag förstår inte

 När jag vaknade i morse trodde jag fortfarande att jag skulle förbli oviss om det här fram tills augusti eller så. Men nej samtalet kom imorse när jag satt på busshållplatsen (Stort tack till Camilla på EF som fick mig att gråta glädjetårar på bussen.) och nu vet jag. Nu vet jag att om ett par månader kommer jag att blogga från Modesto, California. 

Och min nivå av förväntan har , som förutspått, blivit markant högre.

Taco hej :)